Hur en matlåda kan få dig ut på en resa

Som jag berättade igår så står min familj inför stora förändringar på den ekonomiska fronten i och med min mans byte av jobb vilket lett till att vi vidtagit ett antal åtgärder för att strama upp ekonomin. Inget konstigt i det och heller inget som vi känner är någon större uppoffring.

Ytterligare en sak som vi har kommit överens om, maken och jag är att i möjligaste mån alltid ta med matlåda. För mig har detta alltid varit självklart, men min man har varit periodare i frågan där tonvikten legat på uteluncher. En utelunch kostar som minst 70 kr, så för oss två tillsammans skulle detta således blir 2 800 kr i månaden i kostnader för lunch. På ett år, med undantag för semestermånaden, skulle totalkostnaden bli svindlande 30 800 kr!  

Att ta med mat hemifrån kostar så klart också, men matlådor bidrar dessutom till att ännu mindre mängd mat slängs än i dagsläget (vi har ju som princip att inte slänga mat, men man kan inte värma upp mat hundra gånger efter varandra heller…). Det vi kommer att behöva arbeta med nu är att laga så mycket mat att det räcker till matlådor till oss båda. Knepet är att lägga undan till matlådorna först och inte sist som jag har för vana att göra. Blir det snålt tilltaget till middagen får man dryga ut med bröd, sallad eller en frukt.

För de 30 800 kr om året vi sparar kan vi istället åka på en resa ut i vida världen, istället för vid matbordet på det lokala lunchstället…

Rik på riktigt på riktigt!

Nu har vi gjort det! Blivit rika på riktigt vill säga och då menar vi inte i pengar, för det kommer det bli mindre av men vi kommer att bli mer rika på tid. Tid för varandra, tid för oss själva, tid för barnen, tid för avkoppling, tid för att odla våra intressen, tid för att laga varierad mat, tid för att sitta ner och äta tillsammans, tid för samtal, tid för reflektion.

 
Min man har efter närmare tio års arbete på samma bolag i Stockholm sagt upp sig och tackat ja till ett jobb i stan där vi bor. Tacka ja till att gå ner väldigt mycket i lön, men för oss som familj känns det som vi vunnit högsta vinsten.
 

Beslutet är så klart noga övervägt och innebär vad några kanske skulle kalla uppoffringar, vi kallar det frihet. Till exempel har vi sålt vår ena bil, sagt upp dyra vårdförsäkringar som gett min man tillgång till förstklassig vård i Stockholm, sagt upp vår månadsparkering inne i stan, insett att vi förmodligen inte kommer att kunna resa som vi tidigare har gjort, satt upp en budget för hur mycket vi kan köpa mat för varje månad, köpt ett busskort.

För oss innebär detta beslut att vårt liv byter spår och tar oss i en riktning som vi länge har talat och drömt om. En tid där min man fortfarande får arbeta med meningsfulla saker, men samtidigt får tid över till vår familj. För mig personligen så innebär det att jag i större utsträckning kommer att få dela det vardagliga ansvaret för barn och hem med min man istället för ganska ensam som tidigare.

Det kommer även innebära att jag kommer att kunna vara mer flexibel på mitt arbete, inte att jag nödvändigtvis kommer att arbeta fler timmar, utan att jag kan förlägga min arbetstid annorlunda. Jag kommer att fortsätta pendla, men inte lika långt som maken gjort och förhoppningen är att även jag ska kunna komma att byta jobb till en arbetsplats närmare hemmet. När väl det är gjort (för ja, vi kommer att nå även dit frågan är bara när!) då köper vi oss lite kärlek på fyra ben i form av en sådan här…….

Bilden är hämtad från wikipedia.

Två nöjen för barn, två världar

Familjen har snart varit lediga i sex veckor tillsammans och detta har förutom några veckor på en grekisk ö och några dagar i Tallinn spenderats såväl hemmavid som på utflykter.

En utflykt gick till lådbilslandet i Nykvarn och en utflykt gick till sagostigen strax utanför Malmköping. Två utflyktsmål för mindre barn, men två helt olika världar.

Lådbilslandet (www.ladbilslandet.se) har vi fått rekommenderat oss genom vänner och arbetskamrater som ett utflyktsmål som är populärt bland barnen även om det är dyrt. Vi kan väl skriva under på båda dessa faktum, även om mina barn roade sig så var de på intet sätt överväldigade. Inte var vi föräldrar det heller vill jag lova. För det första tycker jag att entrésumman på 300 kr per barn är hutlöst dyrt. Detta dessutom med tanke på att det endast berättigar till fem åkturer på de ganska få antal attraktioner som fanns, 4 stycken. Dessutom visade det sig att för de 300 kronorna så ingick inte allt inne på lådbilslandet utan vissa saker kostade extra. Min och makens erfarenhet efter att ha bott i USA är att har man en dyr entréavgift ingår allt inom nöjesinrättningen och vid en billig entréavgift får man räkna för att betala för sig inne på området. Allt eller inget liksom.

Men det värsta med lådbilslandet var inte kostnaden utan att lådbilarna inte visade sig vara några lådbilar som jag i min oskuldsfullhet trodde, utan drevs av bensindrivna gräsklipparmotorer som sattes igång manuellt för varje barn som ville åka. Som förälder till en tvååring innebar det att jag fick gå brevid dessa vidunder under ett antal timmar och andas in dessa bensindrivna ångor vilket fick mig att må illa såväl mentalt som rent fysiskt. På området jobbade dessutom bara sommarjobbande ungdomar som stod i dessa ångor hela dagarna. Det kändes  verkligen inte bra är väl det minsta jag kan säga. Intrycket förstärkes inte heller av att det inte gick att betala med kort någonstans på området, att de karueseller etc som erbjöds barnen var så gamla att de höll på att falla isär, vi pratar alltså karuseller från 50-talet samt att personalen var tämligen oengagerad och att dörrarna på toaletterna var gamla lägenhetsdörrar med brevinkast!  Hela lådbilslandet gav bara ett snålt och girigt intryck, där det värsta var att man inte kunde kosta på sig en uppdatering av "lådbilarna" till åtminstone elmotorer. Dessutom var det stökigt, stojigt och allmänt rörigt. Behöver jag säga att vi inte kommer att återvända hit?

Snuttande tjurkalvar...

att ta sig fram för egen maskin på räls...

och bökande grisar...och vinnaren är sagostigen!!!

Några dagar senare gick utflykten till sagostigen (www.sagostigen.se) strax utanför Malmköping. Sagostigen är ett familjeföretag som funnits sedan 1966 och är KRAV-märkt och drivs ekologiskt. Sagostigen är en stig om ca 2 km med små hus som ligger med jämna mellanrum som visar en scen ur en klassisk barnsaga. Vid entrén får man ett häfte med alla sagorna så man kan återberätta för barnen medan man går. Längs med stigen får man dessutom bekanta sig med familjens djur i form utav kossor, får, hästar, grisar, höns och kaniner. Skogen är tyst och lugn och man kan gå i sin egen takt, efter lite mer än halva stigen så kommer man till ett kafé med tillhörande lekplats. Här kan man hoppa studsmatta, åka i ett tramppariserhjul, åka dressin, hoppa i hoppborg, rida ponnyridning, handla på loppis (till förmån för BRIS) och äta egen medhavd matsäck vid de utplacerade utemöblerna. Vissa dagar finns det även barnteater att titta på.

Entrén för vuxna är 80 kr och för barn över 2 år, 60 kr. Parkering är gratis och allt inne på området är gratis förutom ponnyridningen och barnteatern.

Ni behöver nog inte gissa vilket av familjenöjena jag uppskattade mest?

Ofrivillig odling

Igår när jag skulle tömma den dagliga komposthinken såg det ut såhär i min kompost:

Kompostodling! Ny trend? 

Jag hade klippt av några kvistar här och var på mina tomatplantor då det gått av en del kvistar i ett oväder i förra veckan. Självklart lades kvistarna på komposten och döm om min förvåning så får de tillräckligt med ljus och näring för att fortsätta utvecklas. De blir bara rödare och rödare för var dag som går, trots att vi har en isolerad kompost med tättslutande lock. Snart dags för skörd!