Två nöjen för barn, två världar

Familjen har snart varit lediga i sex veckor tillsammans och detta har förutom några veckor på en grekisk ö och några dagar i Tallinn spenderats såväl hemmavid som på utflykter.

En utflykt gick till lådbilslandet i Nykvarn och en utflykt gick till sagostigen strax utanför Malmköping. Två utflyktsmål för mindre barn, men två helt olika världar.

Lådbilslandet (www.ladbilslandet.se) har vi fått rekommenderat oss genom vänner och arbetskamrater som ett utflyktsmål som är populärt bland barnen även om det är dyrt. Vi kan väl skriva under på båda dessa faktum, även om mina barn roade sig så var de på intet sätt överväldigade. Inte var vi föräldrar det heller vill jag lova. För det första tycker jag att entrésumman på 300 kr per barn är hutlöst dyrt. Detta dessutom med tanke på att det endast berättigar till fem åkturer på de ganska få antal attraktioner som fanns, 4 stycken. Dessutom visade det sig att för de 300 kronorna så ingick inte allt inne på lådbilslandet utan vissa saker kostade extra. Min och makens erfarenhet efter att ha bott i USA är att har man en dyr entréavgift ingår allt inom nöjesinrättningen och vid en billig entréavgift får man räkna för att betala för sig inne på området. Allt eller inget liksom.

Men det värsta med lådbilslandet var inte kostnaden utan att lådbilarna inte visade sig vara några lådbilar som jag i min oskuldsfullhet trodde, utan drevs av bensindrivna gräsklipparmotorer som sattes igång manuellt för varje barn som ville åka. Som förälder till en tvååring innebar det att jag fick gå brevid dessa vidunder under ett antal timmar och andas in dessa bensindrivna ångor vilket fick mig att må illa såväl mentalt som rent fysiskt. På området jobbade dessutom bara sommarjobbande ungdomar som stod i dessa ångor hela dagarna. Det kändes  verkligen inte bra är väl det minsta jag kan säga. Intrycket förstärkes inte heller av att det inte gick att betala med kort någonstans på området, att de karueseller etc som erbjöds barnen var så gamla att de höll på att falla isär, vi pratar alltså karuseller från 50-talet samt att personalen var tämligen oengagerad och att dörrarna på toaletterna var gamla lägenhetsdörrar med brevinkast!  Hela lådbilslandet gav bara ett snålt och girigt intryck, där det värsta var att man inte kunde kosta på sig en uppdatering av "lådbilarna" till åtminstone elmotorer. Dessutom var det stökigt, stojigt och allmänt rörigt. Behöver jag säga att vi inte kommer att återvända hit?

Snuttande tjurkalvar...

att ta sig fram för egen maskin på räls...

och bökande grisar...och vinnaren är sagostigen!!!

Några dagar senare gick utflykten till sagostigen (www.sagostigen.se) strax utanför Malmköping. Sagostigen är ett familjeföretag som funnits sedan 1966 och är KRAV-märkt och drivs ekologiskt. Sagostigen är en stig om ca 2 km med små hus som ligger med jämna mellanrum som visar en scen ur en klassisk barnsaga. Vid entrén får man ett häfte med alla sagorna så man kan återberätta för barnen medan man går. Längs med stigen får man dessutom bekanta sig med familjens djur i form utav kossor, får, hästar, grisar, höns och kaniner. Skogen är tyst och lugn och man kan gå i sin egen takt, efter lite mer än halva stigen så kommer man till ett kafé med tillhörande lekplats. Här kan man hoppa studsmatta, åka i ett tramppariserhjul, åka dressin, hoppa i hoppborg, rida ponnyridning, handla på loppis (till förmån för BRIS) och äta egen medhavd matsäck vid de utplacerade utemöblerna. Vissa dagar finns det även barnteater att titta på.

Entrén för vuxna är 80 kr och för barn över 2 år, 60 kr. Parkering är gratis och allt inne på området är gratis förutom ponnyridningen och barnteatern.

Ni behöver nog inte gissa vilket av familjenöjena jag uppskattade mest?

Rapport från en påskhelg på Svanen-märkt hotell

Under påskhelgen har familjen bott på Scandic Opalen i Göteborg under några nätter. Vi har bott på Scandic många gånger, såväl i Sverige som i norden, för detta är en kedja som vi återvänder till av många anledningar. En utav anledningarna är deras miljöprofil som jag upplever som mer uttalad och mer ingående än andra svenska hotellkedjors. Jag må vara subjektiv, eftersom Scandic är den hotellkedja jag även har mest erfarenhet av.

Scandic grundande sin miljöprofil redan 1993 och etablerade då ett hållbarhetsprogram som idag är branschledande. Idag har Scandic 120 svanen-märkta hotell. Att ett hotell är svanen-märkt innebär att man minimerar energiförbrukningen, prioriterar förnybara energikällor, sorterar sitt avfall, använder miljömärkta rengöringsmedel, ställer miljökrav på sina leverantörer och minskar hotellets transporter. Ganska självklart kan tyckas, men tänk hur många hotell som inte gör detta...

På Scandic mäter man även förbrukningen av vatten en gång per månad (precis som jag håller på med just nu) och ligger lägre än vad som krävs för att bli godkänd som Svanen-märkt hotell.  Scandic är även en utav grundarna till Stockholm water prize.

Nåväl, detta är inte en reklamtext för Scandic, även om det må låta så. Det som gjorde oss imponerade på "Opalen" som vi bodde på denna gången var frukostbuffén. Denna har vi ätit många gånger och då enbart fått höra att den var utformad av Jamie Oliver.  I "Opalens" restaurang möttes vi av en skylt som informerade oss om att detta var en KRAV-märkt restaurang. Detta gjorde mig ju så klart nyfiken och jag inspekterade innehållet med förstoringsglas. Enligt Scandic ska det finnas minst 20 produkter på frukostbuffén som ska vara ekologiska. 20 produkter på en buffé som innehåller typ 200 olika produkter kan man ju anse inte är speciellt mycket, men sett till de produkter jag och min familj inmundigar till vardags till frukost så var det faktiskt mer än tillräckligt. Dessutom säger Scandic nej till genmodifierade livsmedel.
 

 
 
 



Kaffet var såväl fairtrade-märkt som ekologiskt, äggen var från frigående höns, mjölken och filen var ekologiska (så klart!) och knäckebrödet var ljuvligt...och ekologiskt....