Maken har initierat ett eget projekt här i familjen (vi har ett par stycken vid det här laget :)). Vi bor ju lite utanför stan, ca 7 km och det blir en del bilåkande på helgerna för ärenden och utflykter. Trots att vi försöker att tänka på att göra allt vi måste på en och samma gång när vi väl är ute och kör, händer det titt som tätt att vi glömmer något och måste åka in till stan igen. 1,5 mil här och där vareviga helg, förutom alla de milen vi kör för att komma till dagis och jobb, blir snart till en extra tankning i månanden om vi inte tänker oss för.
Maken har nu tröttnat på detta och infört att vi ska ha en bilfri dag i veckan. Eftersom vi är beroende av bil till våra jobb återstår lördag eller söndag som bilfridag. Oftast gör vi ärenden på lördagen och utflykter/rekreationsgrejor på söndagen. Alltså måste söndag bli vår bilfria dag i veckan. På så sätt krävs det av oss att vi gör ALLA våra ärenden på lördagen, inga undantag, och att vi på söndagen gör utflykter i vår närhet till ställen vi kan gå eller cykla.
Genom att göra på detta sättet måste vi lära oss att planera ännu mera när vi vill få hem saker samtidigt som vi lär oss att vila i situationen hemma på söndagen. Är det något vi behöver ha så får vi helt enkelt lära oss att leva utan just det den dagen. Samhället vi lever i är så inriktat på att få snabba resultat, snabba njutningar och snabb tillfredsställelse att jag tror att detta kommer vara till nytta för min familjs återhämtning.
När jag var barn, hade affärerna stängt på söndagar och det fanns en tråkig tjusning i det som aldrig inträffar längre. Utom på bilfria söndagar då.
