Flytta in i en liten båt



En av få saker jag tar ombord på min mentala lilla båt.

Ovanstående mening finns i boken Rik på riktigt – en värdefull vardag är möjlig, och den har fastnat i min hjärna den sista veckan. Den meningen symboliserar för mig precis det jag önskar i livet vad det gäller prylar. Meningen är så klart bildligt talat men för min del fungerar den verkligen som ett mål för hur jag ska tänka när det gäller mina saker. 

Boken handlar ju främst om tid och hur man kan tänka kring tid, för vi har alla lika mycket tid, det är det enda som är rättvist här i världen. Varje dygn består av 1440 minuter vare sig vi är gamla eller unga, fattiga eller rika. Författarna (Fredrik Warberg och Jörgen Larsson) vill få oss att reflektera över hur vi använder vår tid och till vad. I detta kapitel konstateras att ting tar tid. Både att köpa, få hem, att sköta, att laga, att försäkra, att återvinna, att kasta etc. Dessutom kostar det pengar som gör att du måste fortsätta att jobba som du gör, vilket gör att du får ännu mindre tid till att verkligen göra det du vill göra.

Mahatma Gandhi sa att om vi äger mer är 50 saker är det sakerna som äger oss. 50 saker är så klart ingenting i ett Sverige där ett barn i genomsnitt äger 600 (!) leksaker och då räknas legobitar hur många tusen de än må vara som en leksak. Men även om vi bortser från antalet saker, så är det ändå så att till slut äger sakerna oss mer än vi äger dom genom att de är sådana tidstjuvar.

Författarnas lösning på problemet med att äga för många saker (om man tycker att det är ett problem), är att mentalt flytta in i en liten båt. Alla som någonsin befunnit sig på en mindre båt känner till att utrymmet är ytterst begränsat och förvaringsmöjligheterna få. Bor man på en båt (i tanken) är det således omöjligt att samla på sig en massa prylar som inte behövs. Vi måste prioritera och bara ha saker som är antingen praktiska eller saker vi värdesätter högt, om vi inte kan kombinera de två förstås. Själva flytten till båten blir kanske för en del på många sätt såväl arbetsam som jobbig men när du väl är på plats så tror jag att du känner njutning då du kan koppla av från allt vad materiellt tjafs heter.

När du väl har kommit så långt att du flyttat in på din mentala båt, så måste du ha en strategi för att upprätthålla ordningen på båten. Båtstrategin innebär att du bara kan ta ombord något om du värdesätter det så högt att det är värt att kasta ut något annat du har på båten. En in, en ut måste alltid följas annars kommer du att sjunka….    

 Lycka till med flytten till din lilla båt!

Västerviken, Strängnäs.

 

Fler väljer frivillig enkelhet

I gårdagens DN stod att läsa om advokaten Jan som flyttat från en sexrummare i Stockholms innerstad till en etta och i samma veva gjort sig av med i stort sett alla sina prylar. Genom att göra detta hade han förändrat hela sitt liv från grunden, gått ner i arbetstid, börjat resa och prioritera sig själv.

Detta är precis vad frivillig enkelhet handlar om. Sluta konsumera och gör dig oberoende av prylar så är du inte längre heller i behov av att jobba så mycket för att hela tiden dra runt hela lasset ekonomiskt. Jag tror att vi är på väg mot en revolution av det "konsumistiska" samhället och en tillbakagång till det gamla jordbrukarsamhället i alla fall vad avser den enklare livstilen.

Artikeln finns att läsa här:

http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/mina-prylar-agde-mig

Projekt: "en om dagen"

Den första kassen i raden av många?

Jag har inlett ett nytt projekt för mig själv som ett led i min strävan att leva i frivillig enkelhet. Jag har tidigare berättat att jag lever ganska minimalistiskt och att jag alltid strävar efter att inneha så få saker som möjligt.

Mitt hem svämmar varken över av prylar eller möbler, men det är inte heller fullständigt asketiskt. Jag har aldrig varit något fan av vare sig gardiner eller dukar, däremot tycker jag mycket om blommor och att odla. Jag avskyr att ha flera uppsättningar av saker och ser ingen poäng i det. Vi har till exempel bara två uppsättningar sängkläder som hela tiden får avbyta varandra. Samma sak med handdukar.

Kläder har vi ju heller inget överflöd av som jag berättat om i ett tidigare inlägg. I våra förråd står i princip bara våra utemöbler (ett gammalt trädgårdsbord med lika gamla stolar från Grythyttan som vi köpt för 100 kr) och min och äldsta barnets cykel tillsammans med två kartonger med julsaker och transportburar till katterna.

Projektet jag har inlett är helt min egen skapelse och går under namnet "En om dan". Det är en väldigt enkel princip som ligger till grund för hela projektet, nämligen den att göra sig av med en sak om dagen. I det fall jag tillför mitt hem någon ny pryl måste jag skänka bort två saker den dagen.  Det faktum att jag vet att jag måste göra mig av med fler prylar när jag släpar hem nya gör dessutom att jag blir mer kvalitetsmedveten i mina inköp av såväl kläder som prylar.

Hittills har jag gjort mig av med följande: två blusar, ett par byxor, ett par barnmjukisbyxor, några leksaker, en väggklocka och ett sällskapsspel. Jag samlar dessa i en papperskasse tills den blir full och sen tänker jag skänka bort den till välgörenhet. I och med att jag lägger i en sak om dagen är den redan i princip full. Detta projekt kommer till att börja med att pågå i en månad, men kan komma att bli längre än så också. Jag kan tänka mig att det utvecklar sig till någon form utav beroende hos mig.

Det lättaste att skänka bort är av någon anledning kläder, varför vet jag inte. Så nu måste jag ta tag i prylbiten, köket och barnens grejor känns av någon anledning lättast. Men det jag verkligen borde ta tag i är bokhyllorna och cd-skivorna. Hur många gånger läser man om en bok? CD-skivorna har för mig spelat ut sin roll fullständigt då jag enbart använder Spotify premium sen minst ett år tillbaka.

Vad är då tanken bakom detta? Enligt minimalismen är prylar inte bara en tillgång utan de kan också vara ett hinder för oss. De kostar pengar att införskaffa och att underhålla. Vi måste hålla ordning och städa. Allt detta tar tid från oss, tid som vi egentligen vill lägga på annat. Poängen är alltså att enbart ha prylar och kläder som du använder  så gott som dagligen. Många gånger äger vi en massa saker och främst kläder som bara blir liggande år ut och år in i tron att vi någon gång ska använda dem. Genom att släppa taget om prylarna släpper du också kraven på dig själv och ångesten över att du inte använder dem och kan ge ditt liv en ny riktning.

Less is more - frivillig enkelhet

Som att ni inte redan visste det...

Jag älskar saker. Jag älskar få saker. Jag älskar få saker jag använder. Det är mitt motto i livet. Jag omger mig gärna med ett få antal saker av bra kvalitet, hellre än med mängder av prylar.

Jag är inte mycket för prydnadsaker och saker som saknar funktion. Jag blir tvärtom stressad av för mycket saker, får svårt att tänka och att koncentera mig. Som att sakerna tar över min hjärna i dess lockande och pockande på uppmärksamhet. Dessutom tycker jag om att ha rent omkring mig och det är mycket svårare om man äger mycket saker.

Jag lever inte med stampat jordgolv i en riskoja i skogen (även om jag skulle älska det!). Tvärtom, jag bor i ett fint hus inrett med fina saker. Få fina saker som används. Jag finner förnöjsamhet och tillfredsställe av att göra mig av med saker eller att finna nya användningsområden för gamla saker eller att ge bort saker jag inte använder till någon där de kommer till nytta. När det kommer till att rensa och städa är jag från tid till annan manisk. Sällan fylls jag av sådan tillfredsställelse som när jag fått rensa ur saker jag inte behöver. Nästan samma tillfredsställelse får jag om jag någon gång ibland får något av någon annan som denne inte behöver men som kan komma till nytta hemma hos mig. Jag har i tidigare inlägg gett exemepel på att mina barn nästan enbart leker med begagande leksaker vi fått till skänks av andra eller som jag eller maken själva lekte med när vi var små.

Jag älskar även de fallen när saker av någon anledning inte längre behövs i vårt hem och jag får lägga ut dom till försäljning på nätet och dessutom tjänar en slant på det hela. Ibland spenderas slanten på något vi behöver, ibland åker slanten in på sparkontot. Njutningen är densamma.

Jag ser alltid en utmaning i min vardag till att dels göra mig av med saker, men också att finna nya användare av mina prylar eller att hitta på nya användningsområden. Jag har insett att allt dessutom inte hela tiden måste vara nytt, fräscht och modernt utan att det tvärtom finns mycket charm i det gamla genuina och patinerade.

Vår minimalistiska livsstil tar sig följande uttryck: vi veckohandlar och äter upp den maten vi har köpt och slänger i princip aldrig mat, vi prenumerar inte på någon tidning, vi köper inte böcker utan lånar på bibliotek eller av folk i vår omgivning, vi har inga tv-kanaler utan tittar mycket sparsamt på det som vi kan se via SVTPlay, vi köper kläder antingen begagnat via tradera (jag) eller på märkesoutlet (maken) vid cirka två tillfällen per år, vi köper begagnade barnkläder samt att vi får mycket barnkläder till skänks, vi har aldrig flera uppsättningar av till exempel en vårjacka utan använder en och samma tills den är utsliten, samma sak med skor och väskor, jag använder så få hygienprdukter och sminkartiklar det bara går, vi klipper oss hemma, vi använder så få städartiklar som det är möjligt. 

Listan kan nästan göras hur lång som helst. När jag läste om "project 333" och började räkna på min egen garderob (som jag dessutom rensat sen dess som utlovat) kom jag fram till att jag redan mer eller mindre levde i det projektet sedan flera år tillbaka. Det fanns ingen utmaning för mig i det.

Utmaningen för mig ligger istället i att dels göra mig kvitt föreställningen att man "måste" leva på ett visst sätt, dels att göra mig så oberoende som möjligt från såväl saker, som viss typ utav mat som pengar i viss mån. När jag av en slump träffade på uttrycket "frivillig enkelhet" och fick det förklarat för mig insåg jag att det var ju precis det jag eftersträvade. Jag var del av en rörelse utan att veta om det!

Begreppet frivillig enkelhet eller voluntary simplicity som det heter på engelska går ut på att jobba mindre, handla mindre, äga mindre antal prylar som kräver skötsel av dig, allt till förmån för att du ska få tid till annat som du känner är viktigt i ditt liv. Den livstilen jag har nu, har utvecklats under ett antal år och blir bara mer och mer "extrem". Extrem i den bemärkelsen att jag ifrågasätter det mestasom sker runtomkring mig. Hur lever vi idag egentligen, varför vill så många vara med i den konstanta statusjakten som råder, varför är man så rädd för att säga ifrån eller att kliva åt sidan?

Vad är du rädd för?





Titta gärna in på http://frivilligenkelhet.nu/frivillig-enkelhet/ och låt dig inspireras....

Project 333

Project 333 blev permanent utan att veta om det.

Många har säkert hört talas om project 333, be more with less. Men för er som inte hört talas om det går det ut på att man ska leva med 33 klädesplagg under 3 månader. I de 33 sakerna ingår kläder, skor, ytterkläder och accessoarer. Undantaget är vigsel/förlovningsringar, underkläder, pyjamas, mjukisbyxor för hemmabruk samt träningskläder. Efter att man har plockat ut 33 plagg/saker ur sin garderob, ska man packa ner resten under 3 månader. De 33 plaggen/accessoarerna/skorna ska sedan utgöra din hela garderob vardag som fest i 3 månader.

När jag läste om detta första gången tyckte jag att det lät spännande och intressant, men jag insåg ganska snabbt att det förmodligen inte var något för mig. Jaha, tänker ni, varför inte då då? Jo för jag lever i princip redan efter project 33 konstant i min vardag och har gjort sedan många år.

För skojs skull räknade jag mina och makens kläder. Jag hade 85 klädesplagg, inräknat skor och alla former av ytterkläder. I mina 85 klädesplagg ingår till exempel min bröllopsklänning, några vintageklänningar från 40-talet som jag ärvt och en aftonklänning som köptes till en galamiddag i höstas. Dessa klänningar kommer jag med all sannolikhet aldrig någonsin att använda igen. Bara dessa utgjorde 5 klädesplagg. Sedan hade jag några ytterkläder, en kappa som krympte när jag färgade den, en oljerock vars dragkedja är sönder, och en yllejacka som är utsliten, som jag helt enkelt bara borde kasta ut.

 Återstår 77 plagg. Av dessa utgör 10 plagg kjolar av olika modeller. Av dessa kjolar används kanske 2 -3 vid några tillfällen per år, främst på semester utomlands.

Återstår 70 plagg. Sedan har jag några koftor av bra kvalitet/märken som jag heller aldrig använder, men inte heller har rensat ut bara för att de varit så dyra i inköp.

Återstår 60 plagg. Av dessa räknade jag ut att jag använde ungefär hälften, och voilà procjet 333 is done! Okej, jag har inte räknat med smycken men jag använder bara örhängen och dessa är också så få till antalet att det är meningslöst att räkna.

När jag ändå räknade mina egna kläder, räknade jag även makens.  Maken ägde 43 klädesplagg, inkluderat skor och ytterkläder...say no more.

Så jag kommer att hoppa över project 333 och istället göra en vårrensning av garderoben så att jag blir av med de där plaggen som jag verkligen aldrig använder. Då kommer det ju i alla fall något gott ur mitt försök till project 333. Detta visar också att project 333 inte behöver vara just ett projekt utan en livsstil. En livsstil som jag haft i flera år utan några som helst känslor av uppoffring eller avsaknad efter något.

Någon annan som vill dela med sig av sina erfarenheter av "project 333"? 

Traditionell rensning och möbelfynd

De senaste fyra åren har vi varannat år bokat ett eget loppisbord på en loppis i en lite större stad en timme bort från där vi bor. Detta har varit en bra tradition för oss såväl som för vår omgivning vill jag lova. Både mina och makens föräldrar och syskon har sett till att rensa och bli av med grejor när de vet att vi kommer stå på loppisen. Det har nästan känts som att vi gör våra familjer en större tjänst än oss själva, för de behöver rensa mer än vad vi gör...

Varje loppis har inbringat ungefär 3 000 kr. Bordet kostar 300 kr att hyra. För 3 000 kronor har vi dels blivit av med en massa saker vi inte längre använder, dels sluppit kasta en massa saker på tippen och förhoppningsvis gjort en god gärning genom att sälja fina saker till billiga priser.

Detta är verkligen ett utmärkt sätt att bli av med saker i takt med att barnen blir större. Det kan många gånger vara dyrt att annonsera saker på till exempel Blocket då man måste ha olika annonser för olika saker. På en loppis kan du sälja allt på en gång. Dock finns det ju vissa saker som du så klart får bättre betalt för via en annons på nätet än på en loppis. En barnvagn av nyare modell skulle jag aldrig till exempel aldrig sälja på en loppis.

Att stå på loppis med två års mellanrum är dessutom ett bra tidsspann. På så sätt hinner jag samla på mig tillräckligt med saker för att det ska kännas som någon idé att boka ett bord.

När jag ändå är inne på second hand prylar, vill jag verkligen slå ett slag för att köpa begagnade saker. Halva mitt hem skulle jag uppskatta består av saker som jag köpt på second hand vare sig det är i en antikaffär, en sommarloppis i en lada eller via Tradera. Om det är något jag är i behov av, tar jag först reda på vad det kostar att köpa nytt, om det finns några sådana saker/möbler/kläder till salu på nätet. Om det finns tar jag reda på vad det kostar att skicka, såvida jag inte kan åka och hämta det själv. Jag ser alltid till att fråga om säljare möjligen är på genomresa i min del av landet inom den närmsta tiden. På så sätt har jag fått såväl två stolar, en PH-lampa och ett stort trädgårdsbord levererat till min dörr. Det kostar inget att artigt fråga!

Alla möbler, inklusive lampan, i min hall är second hand.Till och med två utav väskorna, fatet och kobratelefonen är köpt begagnat. Jag har även en spegel i hallen som köpts begagnad...

Om man vill införskaffa möbler till en billigare peng men ändå vill att det ska vara nytt, rekommenderar jag verkligen att köpa utställningsexemplar. Vid vår flytt till större hus i våras behövde vi komplettera med några förvaringsmöbler. Vi var då på en välkänd möbelkedja (inte IKEA för de har ju knappt rea eller nedsatta produkter som princip) och hittade såväl en skänk som en byrå av solitt material till hälften av nypriset. De var dessutom ihopmonterade så vi slapp det jobbet också. Min man som inte tillhör det förslagna släktet, argumenterade dessutom med affären att vi skulle få ett paketpris på våra möbler (vi köpte flera möbler utöver utställningsexemplaren) och affären gick med på det. Vi köpte alltså även möblerna som inte var utställningsexemplar till nedsatt pris eftersom vi köpte för så mycket pengar. Om jag minns rätt sparade det oss 9 000 kronor att handla så här....

Utställningsexemplar, rabatt 4 500 kr.