Flytta in i en liten båt



En av få saker jag tar ombord på min mentala lilla båt.

Ovanstående mening finns i boken Rik på riktigt – en värdefull vardag är möjlig, och den har fastnat i min hjärna den sista veckan. Den meningen symboliserar för mig precis det jag önskar i livet vad det gäller prylar. Meningen är så klart bildligt talat men för min del fungerar den verkligen som ett mål för hur jag ska tänka när det gäller mina saker. 

Boken handlar ju främst om tid och hur man kan tänka kring tid, för vi har alla lika mycket tid, det är det enda som är rättvist här i världen. Varje dygn består av 1440 minuter vare sig vi är gamla eller unga, fattiga eller rika. Författarna (Fredrik Warberg och Jörgen Larsson) vill få oss att reflektera över hur vi använder vår tid och till vad. I detta kapitel konstateras att ting tar tid. Både att köpa, få hem, att sköta, att laga, att försäkra, att återvinna, att kasta etc. Dessutom kostar det pengar som gör att du måste fortsätta att jobba som du gör, vilket gör att du får ännu mindre tid till att verkligen göra det du vill göra.

Mahatma Gandhi sa att om vi äger mer är 50 saker är det sakerna som äger oss. 50 saker är så klart ingenting i ett Sverige där ett barn i genomsnitt äger 600 (!) leksaker och då räknas legobitar hur många tusen de än må vara som en leksak. Men även om vi bortser från antalet saker, så är det ändå så att till slut äger sakerna oss mer än vi äger dom genom att de är sådana tidstjuvar.

Författarnas lösning på problemet med att äga för många saker (om man tycker att det är ett problem), är att mentalt flytta in i en liten båt. Alla som någonsin befunnit sig på en mindre båt känner till att utrymmet är ytterst begränsat och förvaringsmöjligheterna få. Bor man på en båt (i tanken) är det således omöjligt att samla på sig en massa prylar som inte behövs. Vi måste prioritera och bara ha saker som är antingen praktiska eller saker vi värdesätter högt, om vi inte kan kombinera de två förstås. Själva flytten till båten blir kanske för en del på många sätt såväl arbetsam som jobbig men när du väl är på plats så tror jag att du känner njutning då du kan koppla av från allt vad materiellt tjafs heter.

När du väl har kommit så långt att du flyttat in på din mentala båt, så måste du ha en strategi för att upprätthålla ordningen på båten. Båtstrategin innebär att du bara kan ta ombord något om du värdesätter det så högt att det är värt att kasta ut något annat du har på båten. En in, en ut måste alltid följas annars kommer du att sjunka….    

 Lycka till med flytten till din lilla båt!

Västerviken, Strängnäs.

 

Rik på riktigt - en värdefull vardag är möjlig!

Läs den!

I förra veckan läste jag ut boken "Rik på riktigt- en värdefull vardag är möjlig" av Fredrik Warberg och Jörgen Larsson. Detta är en sådan bok som jag direkt när jag läst ut den, måste börja om från början i och läsa allt igen. Detta beror inte på att den var krångligt skriven utan för att den var så bra och en sådan ögonöppnare. På sätt och vis "vet" jag redan mycket som står i boken och vet också att det är så jag försöker att leva, men det är ju så förbannat svårt!

Rik på riktigt handlar om att få oss att tänka på vad som är verkligt viktigt i livet. Vad vill vi egentligen när vi har uppnått en viss grundtrygghet i livet? Är det att tjäna mer och mer pengar eller är det kanske att nöja sig och inse att man har "tillräcklig" ekonomi? Ibland lever man bara på med en gnagande känsla av att man borde göra något annat och det vill den här boken få oss att inte göra. Stanna upp, reflektera över vad du egentligen vill, inse att du inte behöver leva som alla andra.

Detta är någon form utav grundbok i frivillig enkelhet och jag rekommenderar dig verkligen att läsa den. Mycket handlar så klart om tid, att inse att tiden också är pengar och att om du väljer att ha en "tillräcklig" ekonomi så kan du också "få" mer tid. Det handlar också om att vi upplever tidsbris utan att vi egentligen har brist på tid, vi förvaltar den bara inte rätt eller ställer för höga krav på vad vi ska hinna varje dag.

Jag försöker så klart att omsätta boken i praktiken och mitt största problem är jobbet....jag skulle verkligen behöva gå ned i arbetstid för att få en behagligare livssituation men det är så svårt att få ihop. Trust me, jag har provat tidigare. När jag började jobba efter föräldraledigheten med första barnet hade jag stora visioner. 75 % arbetstid och inga sena hämtningar....yeye, för varje dag som gick blev hämtningen på dagis senare och senare och för varje kväll som gick växte de oavlönade komptimmarna på hög. Så efter en period drog jag helt enkelt tillbaka min ansökan hos chefen om att jobba 75 % och började på heltid istället och så har det sen rullat på.

Jag har redan börjat titta på alternativ för hur jag hellre skulle vilja leva och mycket handlar så klart om ekonomi och om att leva i en praktiskt fungerande vardag. I vårt fall skulle det till exempel innebära att om vi sålde vår ena bil, så skulle det lämna så mycket ekonomiskt utrymme att vi inte skulle märka att jag bara tjänade 75% av min lön om jag gick ner i arbetstid. Dock skulle det lämna lite praktiska bestyr att lösa, men tanken är inte främmande på något sätt.

Jag kommer att återkomma till denna bok, trust me...

Fler väljer frivillig enkelhet

I gårdagens DN stod att läsa om advokaten Jan som flyttat från en sexrummare i Stockholms innerstad till en etta och i samma veva gjort sig av med i stort sett alla sina prylar. Genom att göra detta hade han förändrat hela sitt liv från grunden, gått ner i arbetstid, börjat resa och prioritera sig själv.

Detta är precis vad frivillig enkelhet handlar om. Sluta konsumera och gör dig oberoende av prylar så är du inte längre heller i behov av att jobba så mycket för att hela tiden dra runt hela lasset ekonomiskt. Jag tror att vi är på väg mot en revolution av det "konsumistiska" samhället och en tillbakagång till det gamla jordbrukarsamhället i alla fall vad avser den enklare livstilen.

Artikeln finns att läsa här:

http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/mina-prylar-agde-mig

Nej till konventioner!

WORD!

I min familj (då pratar jag om min man och jag och våra två barn) har vi inga som helst problem stå utanför den rådande normen. Ingen av oss har någon uttalad lust att sticka ut, men vi värjer inte heller för det om det är något vi tror på.

Detta är några sätt vi bryter konventioner på:

• Vi köper inte julklappar
• Vi köper inte leksaker
• Vi konsumerar så få kläder vi bara kan till såväl oss vuxna som till våra barn, 70 % av kläderna vi köper är dessutom begagnade
• Vi tittar inte på TV, vi har inte ens några tv-kanaler att tillgå hemma 
• Vi läser inte kvällstidningar, vare sig på nätet eller i pappersform
• Vi undviker all form utav reklam
• Vi lagar all mat från grunden
• Vi dricker inte söta drickor, mer än egenhändigt pressad juice
• Vi undviker all form utav onödig shopping
• Vi prenumererar inte på vare sig någon dagstidning eller annan tidning
• Vi lever ur hand i mun när det gäller mat, vi äter det vi köper
• Vi slänger inte mat
• Vi komposterar allt vårt matavfall och lite till
• Vi sorterar alla sopor ned till minsta lilla kork
• Vi säger nej tack till trender och måsten
• Vi uppmuntrar våra barn att tänka fritt och utanför könsnormerna
• Vi klär våra barn i könsneutrala kläder utan tryck
• Vi undviker plastprodukter i så stor utsträckning det bara går
• Vi tar hellre med barnen till ett museum eller en skog än till en vattenland eller tivoli
• Vi lånar alla våra böcker på biblioteket
• Vi försöker att tillverka så många gåvor och presenter det bara går hemma
• Vi "re-giftar" så långt det är möjligt
• Vi säljer allt vi inte behöver
• Vi köper det vi behöver begagnat
• Vi lever efter principen "en in, en ut" när det gäller saker och kläder
• Vi skänker allt vi inte behöver och inte kan sälja till välgörenhet
• Vi odlar så mycket grönsaker och kryddor vi bara kan på egenhand
• Vi lappar, lagar och renoverar själva tills vi helt enkelt inte kan längre
• Vi syr om kläder som inte längre passar
• Vi frågar alltid omgivningen om saker vi är i behov av, om vi kan låna eller köpa begagnat, innan vi köper nytt
• Vi jagar alltid en möjlighet att skära ned på våra kostnader
• Vi lever på grönsaker efter säsong
• Vi umgås inte med folk som vi inte har något utbyte av, vi säger hellre tack och hej än lägger timmar på umgänge vi inte önskar
• Vi tar gärna till naturliga metoder för såväl hygien som skönhetsvård
• Vi äter ekologiska livsmedel i så hög utsträckning det bara går
• Vi har ett minimalistiskt hem, vi rensar konstant
• Vi reser bort på så många högtider det bara är möjligt för att undvika såväl måsten i samband med högtider som att behöva ordna med en massa mat och pynt
• Vi använder såpa som enda rengöringsmedel
• Vi tvättar våra kläder med tvättnötter
• Vi använder hemstickade tröjor, vantar, mössor och sockor
• Vi äter vegetariskt minst två dagar i veckan
• Vi åker inte bil en dag i veckan
• Vi dricker vin till maten flera gånger i veckan
• Vi lever i frivillig enkelhet

 

Skapa din egen tid - konsten att tacka nej

Min sannolika dödsdag 2073? (kvinnorna i min släkt blir runt och över 100 år gamla....)

 

Om man lever efter "frivillig enkelhets" grundteser i sitt liv vet man att en utav grundreglerna är att räkna ut sin sannolika dödsdag. Först tyckte jag det lät makabert men insåg ganska omgående naturligheten i det. Genom att leva som om döden är allestädes närvarande i ditt liv, kan du bli mer närvarande i nuet. Om du erkänner för dig själv att din tid är begränsad inser du kanske lättare vad som du anser viktigt i livet och prioriterar om? Jag måste erkänna att jag aldrig tänkt i de banorna tidigare. Man kör liksom bara på dag ut och dag in, med tron att man en dag (långtlångt fram ska dra sitt sista andetag).

Detta gjorde att jag även började fundera kring den tid som vi lever i, den som mer eller mindre går ut på att alla ska göra allt - fear of missing out även kallat. Alla verkar så rädda för att inte "vara" någon och att  man ska glömmas bort om man inte visar upp sig i alla tänkbara sammanhang. Syns man inte finns man inte-tiden liksom. Trots att det finns så många kanaler att visa upp sig i verkar det ändå inte räcka.

I USA har trenden "Jomo -joy of missing out,  börjat utkristallisera sig som en motståndsrörelse till "Fomo - fear of missing out". Jomo innebär helt enkelt att njuta av att tacka nej. Att tacka nej till såväl trender, fester eller nätverk kan vara svårt. Men helt ärligt, hur många gånger känner man inte att man hellre bara vill stanna hemma istället för att bege sig iväg till någon sammankomst man inte klarat av att tacka nej till trots att man redan på förhand visste att man inte ville gå. Hur många gånger känner man sig inte "tvingad" att tacka ja till födelsedagskalas, glöggkvällar och after work?
Det är en svår avvägning att göra, men jag tänker inte blanda bort korten i form utav min tid längre.

Jag har sen en ganska lång tid tillbaka varit ganska duktig på att tacka nej, kanske lite för duktig. Det gäller ju att underhålla de kontakter man önskar behålla men att tacka nej till sådant där man egentligen inte är intresserad av att vara med. Har man mycket barn i släkten kanske man kan komma överens om att man firar alla barnens födelsedager med en gemensam fest när man ses på sommaren eller kanske till och med kommer överens om att man inte firar varandras barns födelsedagar alls?

För vems skull är du med i föräldrarådet på ditt barns förskola? För ditt barns välbefinnande eller för ditt eget självhävdelsebehovs skull? Varför känner du att du måste vara med i Rotary eller vinklubbar eller fackföreningsmöten? Varför är det så svårt att säga fuck you Facebook? Varför vågar du inte tacka nej till klassåterträffen trots att du inte umgås med en själ ifrån din gamla klass eller ens kan drömma om att göra det?

Jag vägrar att engagera mig i saker som verkligen inte engagerar mig. Jag vägrar umgås med människor som inte ger mig någonting tillbaka. Jag vägrar vara en del utav vill-ni-se-en-stjärna-se-på-mig-kulturen. Istället väljer jag att titta inåt, vad vill jag med min tid? Jo umgås med mina barn, prata om livet med min man, läsa, lära mig nya saker, resa och se världen, uppskatta naturen, äta goda middagar, dricka goda viner, skapa med mina händer, uppleva naturen, känna mig oberoende och fri, gosa med mina katter, plantera mina egna grönsaker, ha egna höns, suga näring ur marken eller göra ingenting.....

Less is more - frivillig enkelhet

Som att ni inte redan visste det...

Jag älskar saker. Jag älskar få saker. Jag älskar få saker jag använder. Det är mitt motto i livet. Jag omger mig gärna med ett få antal saker av bra kvalitet, hellre än med mängder av prylar.

Jag är inte mycket för prydnadsaker och saker som saknar funktion. Jag blir tvärtom stressad av för mycket saker, får svårt att tänka och att koncentera mig. Som att sakerna tar över min hjärna i dess lockande och pockande på uppmärksamhet. Dessutom tycker jag om att ha rent omkring mig och det är mycket svårare om man äger mycket saker.

Jag lever inte med stampat jordgolv i en riskoja i skogen (även om jag skulle älska det!). Tvärtom, jag bor i ett fint hus inrett med fina saker. Få fina saker som används. Jag finner förnöjsamhet och tillfredsställe av att göra mig av med saker eller att finna nya användningsområden för gamla saker eller att ge bort saker jag inte använder till någon där de kommer till nytta. När det kommer till att rensa och städa är jag från tid till annan manisk. Sällan fylls jag av sådan tillfredsställelse som när jag fått rensa ur saker jag inte behöver. Nästan samma tillfredsställelse får jag om jag någon gång ibland får något av någon annan som denne inte behöver men som kan komma till nytta hemma hos mig. Jag har i tidigare inlägg gett exemepel på att mina barn nästan enbart leker med begagande leksaker vi fått till skänks av andra eller som jag eller maken själva lekte med när vi var små.

Jag älskar även de fallen när saker av någon anledning inte längre behövs i vårt hem och jag får lägga ut dom till försäljning på nätet och dessutom tjänar en slant på det hela. Ibland spenderas slanten på något vi behöver, ibland åker slanten in på sparkontot. Njutningen är densamma.

Jag ser alltid en utmaning i min vardag till att dels göra mig av med saker, men också att finna nya användare av mina prylar eller att hitta på nya användningsområden. Jag har insett att allt dessutom inte hela tiden måste vara nytt, fräscht och modernt utan att det tvärtom finns mycket charm i det gamla genuina och patinerade.

Vår minimalistiska livsstil tar sig följande uttryck: vi veckohandlar och äter upp den maten vi har köpt och slänger i princip aldrig mat, vi prenumerar inte på någon tidning, vi köper inte böcker utan lånar på bibliotek eller av folk i vår omgivning, vi har inga tv-kanaler utan tittar mycket sparsamt på det som vi kan se via SVTPlay, vi köper kläder antingen begagnat via tradera (jag) eller på märkesoutlet (maken) vid cirka två tillfällen per år, vi köper begagnade barnkläder samt att vi får mycket barnkläder till skänks, vi har aldrig flera uppsättningar av till exempel en vårjacka utan använder en och samma tills den är utsliten, samma sak med skor och väskor, jag använder så få hygienprdukter och sminkartiklar det bara går, vi klipper oss hemma, vi använder så få städartiklar som det är möjligt. 

Listan kan nästan göras hur lång som helst. När jag läste om "project 333" och började räkna på min egen garderob (som jag dessutom rensat sen dess som utlovat) kom jag fram till att jag redan mer eller mindre levde i det projektet sedan flera år tillbaka. Det fanns ingen utmaning för mig i det.

Utmaningen för mig ligger istället i att dels göra mig kvitt föreställningen att man "måste" leva på ett visst sätt, dels att göra mig så oberoende som möjligt från såväl saker, som viss typ utav mat som pengar i viss mån. När jag av en slump träffade på uttrycket "frivillig enkelhet" och fick det förklarat för mig insåg jag att det var ju precis det jag eftersträvade. Jag var del av en rörelse utan att veta om det!

Begreppet frivillig enkelhet eller voluntary simplicity som det heter på engelska går ut på att jobba mindre, handla mindre, äga mindre antal prylar som kräver skötsel av dig, allt till förmån för att du ska få tid till annat som du känner är viktigt i ditt liv. Den livstilen jag har nu, har utvecklats under ett antal år och blir bara mer och mer "extrem". Extrem i den bemärkelsen att jag ifrågasätter det mestasom sker runtomkring mig. Hur lever vi idag egentligen, varför vill så många vara med i den konstanta statusjakten som råder, varför är man så rädd för att säga ifrån eller att kliva åt sidan?

Vad är du rädd för?





Titta gärna in på http://frivilligenkelhet.nu/frivillig-enkelhet/ och låt dig inspireras....

Project 333

Project 333 blev permanent utan att veta om det.

Många har säkert hört talas om project 333, be more with less. Men för er som inte hört talas om det går det ut på att man ska leva med 33 klädesplagg under 3 månader. I de 33 sakerna ingår kläder, skor, ytterkläder och accessoarer. Undantaget är vigsel/förlovningsringar, underkläder, pyjamas, mjukisbyxor för hemmabruk samt träningskläder. Efter att man har plockat ut 33 plagg/saker ur sin garderob, ska man packa ner resten under 3 månader. De 33 plaggen/accessoarerna/skorna ska sedan utgöra din hela garderob vardag som fest i 3 månader.

När jag läste om detta första gången tyckte jag att det lät spännande och intressant, men jag insåg ganska snabbt att det förmodligen inte var något för mig. Jaha, tänker ni, varför inte då då? Jo för jag lever i princip redan efter project 33 konstant i min vardag och har gjort sedan många år.

För skojs skull räknade jag mina och makens kläder. Jag hade 85 klädesplagg, inräknat skor och alla former av ytterkläder. I mina 85 klädesplagg ingår till exempel min bröllopsklänning, några vintageklänningar från 40-talet som jag ärvt och en aftonklänning som köptes till en galamiddag i höstas. Dessa klänningar kommer jag med all sannolikhet aldrig någonsin att använda igen. Bara dessa utgjorde 5 klädesplagg. Sedan hade jag några ytterkläder, en kappa som krympte när jag färgade den, en oljerock vars dragkedja är sönder, och en yllejacka som är utsliten, som jag helt enkelt bara borde kasta ut.

 Återstår 77 plagg. Av dessa utgör 10 plagg kjolar av olika modeller. Av dessa kjolar används kanske 2 -3 vid några tillfällen per år, främst på semester utomlands.

Återstår 70 plagg. Sedan har jag några koftor av bra kvalitet/märken som jag heller aldrig använder, men inte heller har rensat ut bara för att de varit så dyra i inköp.

Återstår 60 plagg. Av dessa räknade jag ut att jag använde ungefär hälften, och voilà procjet 333 is done! Okej, jag har inte räknat med smycken men jag använder bara örhängen och dessa är också så få till antalet att det är meningslöst att räkna.

När jag ändå räknade mina egna kläder, räknade jag även makens.  Maken ägde 43 klädesplagg, inkluderat skor och ytterkläder...say no more.

Så jag kommer att hoppa över project 333 och istället göra en vårrensning av garderoben så att jag blir av med de där plaggen som jag verkligen aldrig använder. Då kommer det ju i alla fall något gott ur mitt försök till project 333. Detta visar också att project 333 inte behöver vara just ett projekt utan en livsstil. En livsstil som jag haft i flera år utan några som helst känslor av uppoffring eller avsaknad efter något.

Någon annan som vill dela med sig av sina erfarenheter av "project 333"?