 |
| Som att ni inte redan visste det... |
Jag älskar saker. Jag älskar få saker. Jag älskar få saker jag använder. Det är mitt motto i livet. Jag omger mig gärna med ett få antal saker av bra kvalitet, hellre än med mängder av prylar.
Jag är inte mycket för prydnadsaker och saker som saknar funktion. Jag blir tvärtom stressad av för mycket saker, får svårt att tänka och att koncentera mig. Som att sakerna tar över min hjärna i dess lockande och pockande på uppmärksamhet. Dessutom tycker jag om att ha rent omkring mig och det är mycket svårare om man äger mycket saker.
Jag lever inte med stampat jordgolv i en riskoja i skogen (även om jag skulle älska det!). Tvärtom, jag bor i ett fint hus inrett med fina saker. Få fina saker som används. Jag finner förnöjsamhet och tillfredsställe av att göra mig av med saker eller att finna nya användningsområden för gamla saker eller att ge bort saker jag inte använder till någon där de kommer till nytta. När det kommer till att rensa och städa är jag från tid till annan manisk. Sällan fylls jag av sådan tillfredsställelse som när jag fått rensa ur saker jag inte behöver. Nästan samma tillfredsställelse får jag om jag någon gång ibland får något av någon annan som denne inte behöver men som kan komma till nytta hemma hos mig. Jag har i tidigare inlägg gett exemepel på att mina barn nästan enbart leker med begagande leksaker vi fått till skänks av andra eller som jag eller maken själva lekte med när vi var små.
Jag älskar även de fallen när saker av någon anledning inte längre behövs i vårt hem och jag får lägga ut dom till försäljning på nätet och dessutom tjänar en slant på det hela. Ibland spenderas slanten på något vi behöver, ibland åker slanten in på sparkontot. Njutningen är densamma.
Jag ser alltid en utmaning i min vardag till att dels göra mig av med saker, men också att finna nya användare av mina prylar eller att hitta på nya användningsområden. Jag har insett att allt dessutom inte hela tiden måste vara nytt, fräscht och modernt utan att det tvärtom finns mycket charm i det gamla genuina och patinerade.
Vår minimalistiska livsstil tar sig följande uttryck: vi veckohandlar och äter upp den maten vi har köpt och slänger i princip aldrig mat, vi prenumerar inte på någon tidning, vi köper inte böcker utan lånar på bibliotek eller av folk i vår omgivning, vi har inga tv-kanaler utan tittar mycket sparsamt på det som vi kan se via SVTPlay, vi köper kläder antingen begagnat via tradera (jag) eller på märkesoutlet (maken) vid cirka två tillfällen per år, vi köper begagnade barnkläder samt att vi får mycket barnkläder till skänks, vi har aldrig flera uppsättningar av till exempel en vårjacka utan använder en och samma tills den är utsliten, samma sak med skor och väskor, jag använder så få hygienprdukter och sminkartiklar det bara går, vi klipper oss hemma, vi använder så få städartiklar som det är möjligt.
Listan kan nästan göras hur lång som helst. När jag läste om "project 333" och började räkna på min egen garderob (som jag dessutom rensat sen dess som utlovat) kom jag fram till att jag redan mer eller mindre levde i det projektet sedan flera år tillbaka. Det fanns ingen utmaning för mig i det.
Utmaningen för mig ligger istället i att dels göra mig kvitt föreställningen att man "måste" leva på ett visst sätt, dels att göra mig så oberoende som möjligt från såväl saker, som viss typ utav mat som pengar i viss mån. När jag av en slump träffade på uttrycket "frivillig enkelhet" och fick det förklarat för mig insåg jag att det var ju precis det jag eftersträvade. Jag var del av en rörelse utan att veta om det!
Begreppet frivillig enkelhet eller voluntary simplicity som det heter på engelska går ut på att jobba mindre, handla mindre, äga mindre antal prylar som kräver skötsel av dig, allt till förmån för att du ska få tid till annat som du känner är viktigt i ditt liv. Den livstilen jag har nu, har utvecklats under ett antal år och blir bara mer och mer "extrem". Extrem i den bemärkelsen att jag ifrågasätter det mestasom sker runtomkring mig. Hur lever vi idag egentligen, varför vill så många vara med i den konstanta statusjakten som råder, varför är man så rädd för att säga ifrån eller att kliva åt sidan?
Vad är du rädd för?
Titta gärna in på http://frivilligenkelhet.nu/frivillig-enkelhet/ och låt dig inspireras....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar