Skapa din egen tid - konsten att tacka nej

Min sannolika dödsdag 2073? (kvinnorna i min släkt blir runt och över 100 år gamla....)

 

Om man lever efter "frivillig enkelhets" grundteser i sitt liv vet man att en utav grundreglerna är att räkna ut sin sannolika dödsdag. Först tyckte jag det lät makabert men insåg ganska omgående naturligheten i det. Genom att leva som om döden är allestädes närvarande i ditt liv, kan du bli mer närvarande i nuet. Om du erkänner för dig själv att din tid är begränsad inser du kanske lättare vad som du anser viktigt i livet och prioriterar om? Jag måste erkänna att jag aldrig tänkt i de banorna tidigare. Man kör liksom bara på dag ut och dag in, med tron att man en dag (långtlångt fram ska dra sitt sista andetag).

Detta gjorde att jag även började fundera kring den tid som vi lever i, den som mer eller mindre går ut på att alla ska göra allt - fear of missing out även kallat. Alla verkar så rädda för att inte "vara" någon och att  man ska glömmas bort om man inte visar upp sig i alla tänkbara sammanhang. Syns man inte finns man inte-tiden liksom. Trots att det finns så många kanaler att visa upp sig i verkar det ändå inte räcka.

I USA har trenden "Jomo -joy of missing out,  börjat utkristallisera sig som en motståndsrörelse till "Fomo - fear of missing out". Jomo innebär helt enkelt att njuta av att tacka nej. Att tacka nej till såväl trender, fester eller nätverk kan vara svårt. Men helt ärligt, hur många gånger känner man inte att man hellre bara vill stanna hemma istället för att bege sig iväg till någon sammankomst man inte klarat av att tacka nej till trots att man redan på förhand visste att man inte ville gå. Hur många gånger känner man sig inte "tvingad" att tacka ja till födelsedagskalas, glöggkvällar och after work?
Det är en svår avvägning att göra, men jag tänker inte blanda bort korten i form utav min tid längre.

Jag har sen en ganska lång tid tillbaka varit ganska duktig på att tacka nej, kanske lite för duktig. Det gäller ju att underhålla de kontakter man önskar behålla men att tacka nej till sådant där man egentligen inte är intresserad av att vara med. Har man mycket barn i släkten kanske man kan komma överens om att man firar alla barnens födelsedager med en gemensam fest när man ses på sommaren eller kanske till och med kommer överens om att man inte firar varandras barns födelsedagar alls?

För vems skull är du med i föräldrarådet på ditt barns förskola? För ditt barns välbefinnande eller för ditt eget självhävdelsebehovs skull? Varför känner du att du måste vara med i Rotary eller vinklubbar eller fackföreningsmöten? Varför är det så svårt att säga fuck you Facebook? Varför vågar du inte tacka nej till klassåterträffen trots att du inte umgås med en själ ifrån din gamla klass eller ens kan drömma om att göra det?

Jag vägrar att engagera mig i saker som verkligen inte engagerar mig. Jag vägrar umgås med människor som inte ger mig någonting tillbaka. Jag vägrar vara en del utav vill-ni-se-en-stjärna-se-på-mig-kulturen. Istället väljer jag att titta inåt, vad vill jag med min tid? Jo umgås med mina barn, prata om livet med min man, läsa, lära mig nya saker, resa och se världen, uppskatta naturen, äta goda middagar, dricka goda viner, skapa med mina händer, uppleva naturen, känna mig oberoende och fri, gosa med mina katter, plantera mina egna grönsaker, ha egna höns, suga näring ur marken eller göra ingenting.....