3 anledningar till att hata Facebook



Bilden är hämtad från Svd.se

Jag asvkyr facebook. Så nu är det sagt. När jag säger det till folk, händer det ganska ofta att de håller med. "Varför är du med då", frågar jag? Svaret jag brukar får är att 1. det är kul att hålla kontakten med gamla barndomskompsiar 2. det är kul att hålla kontaken med folk jag umgicks med när jag bodde utomlands. 

Hålla kontakten, vad innebär det egentligen? Bland dem jag frågar har det hittills aldrig handlat om att de använder Facebook till att bestämma när och var de ska ses, att de utbyter mail eller ens ringer varandra finns inte på kartan. Det enda de gör är att ta del av varandras uppdateringar, på så vis håller man "kontakten". Uppdateringarna på Facebook innehåller ju tyvärr aldrig "vännernas" sorg, bekymmer eller livkriser. Istället handlar det om vad man åt till middag, hur söta och roliga barn man har och hur mycket fester man går på och vilket aktivt lyckligt liv man lever. Är det att hålla kontakten? Ovanstående är anledning nummer ett till att jag hatar Facebook.

Att man vill hålla kontakten med vissa människor man träffat i sitt liv, det kan jag förstå och relatera till. Men för att jag ska hålla kontakten med någon som gjort ett avtryck hos mig, krävs det mer än en uppdatering om vad vederbörande åt till middag eller hur senaste badrumsrenoveringen fortskrider. Det säger inte ett skit om hur vederbörande mår eller har det i sitt liv. Är det inte det som är intressant och som fått dig att bli personlig vän med någon? Inte att du vill veta hur din braiga kompis nya badrum ser ut?

Anledning nummer två till att jag hatar Facebook är att ingen som är med där verkar fundera över vad som händer med all den informationen som läggs upp där. Det som verkar som en bra idé idag är kanske inte lika roliga imorgon när det visar sig att ditt drömjobb går dig förbi på grund av en onödig kommentar på Facebook? Eller att visa upp bebben i magen efter första ultraljudet, är det ingen som tänker på vad som kan hända med sitt egna ännu ofödda barns integritet i framtiden?

Anledning nummer tre till att jag hatar facebook är all tiden den stjäl från människors liv. Tanken bakom Facebook måste ju ändå ha varit ett lättillgängligt nätverk för att kunna ha kontakt med dina vänner. Funktionen idag är bara att vara ett skyltfönster över allas vackra och lyckliga liv. Mest provocerande är när man ser två människor på till exempel en restaurang sitta tillsammans vid ett bord och inta någon form av mat. Slutsatsen man drar är att dessa två människor har stämt träff för att gå ut och äta tillsammans och förmodligen prata och ha trevligt. Istället sitter det två personer vid ett bord med mat som man har beställt in och fipplar med sina mobiltelefoner. Först ska det tas kort på varandra och sedan ska det tas kort på maten, sedan ska det författas en text och sedan ska det uppdateras på Facebook och sedan ska man hålla koll på alla kommentarer och sedan ska man svara tillbaka och sedan måste man ju hålla koll på vad alla andra kompisar uppdaterar på Facebook att de gör samma kväll och sedan måste man "like:a" deras uppdaterinagar och skriva några kommentarer....och så där håller det på, kväll efter kväll.

Att man var ute med en kompis för att äta middag, det var bara en bisak för att kunna få ihop till en lyckad uppdatering på Facebook. Det blev inte mycket sagt den kvällen. (exakt detta bevittnade jag på en resturangt på Nybrogatan i Stockholm en lördagkväll i december förra året). Detta var dock ett exempel från verkligheten som åtminstone skedde på fritiden. Hur många sitter desstuom inte på sin arbetstid och håller sig uppdaterad med sina "vänners" lyckliga liv?  Som arbetsgivare skulle jag bli fullständigt galen...

Sammanfattningsvis så tycker jag att utvecklingen med Facebook är helt sjuk och jag förstår inte att inte fler reagerar. Detta gör att jag från tid till annan tappar tron på människan. Det är synd om människan.