Söta drycker

 

Jag har inte druckit läsk, saft eller andra sötade drycker på 1 1/2 år. Innan dess kunde det ske mycket sällan att jag drack någon form utav lightläsk, men det tillhörde ovanligheterna. Min man har inte druckit någon form av läsk eller saft på 2 1/2 år. Mina barn har aldrig druckit läsk, den äldste har tyvärr druckit saft på kalas.

Den enda formen av sötad dryck de någonsin druckit är egenhändigt pressad apelsinjuice. Det yngsta barnet har tyckt att det har varit gott sedan han fick smaka det första gången när han var runt ett år. Det äldsta barnet har tidigare fått erbjudande om att smaka apelsinjuice, men inte varit intresserad. Det är först nu vid 3,5 år som apelsinjuice börjar vara intressant såväl på grund av smak som att få vara med och pressa.

Vi dricker endast vår egna apelsinjuice under den tiden det är säsong för apelsiner, kanske högst två lördagar i månaden under vintern.

Hemma dricker barnen aldrig saft och när vi är bortbjudna försöker vi alltid se till att mjölk eller vatten erbjuds dem. Om de ser att det finns saft och att andra barn dricker det nekar vi inte dom det, men vi erbjuder det som sagt aldrig.Vissa värdar är duktigare än andra att fråga oss föräldrar vad barnen vill dricka och vi avböjer då alltid saft.

Jag tänker försöka kämpa för nolltolerans mot söta drycker så länge det bara går. Det finns inget positivt i att få i sig 10 sockerbitar i en 33 cl läsk tillsammans med sura ämnen som fräter på mina barns tänder samtidigt som de får i sig en massa tomma kalorier.