Strila vattnet

Din snåle fan!

I jakten på att spara på naturens resurser, göra så lite åverkan på naturen som möjligt och att spara pengar har turen nu kommit till konsumtionen av vatten. Vi är en familj på fyra personer, som tvättar oss själva, lagar allt mat hemma och tvättar en hel del tvätt varje vecka, så konsumtionen av vatten ligger nog på normal till normalhög.  I och med att vi har två små barn som använder blöja på hel och halvtid blir det dessutom mycket rumptvätt och en del tvätt av kläder.

Som jag skrev igår så beställde jag tvättnötter ifrån Jordklok.se i början på veckan och  i samma leverans beställde jag även ett snålspolande munstycke till kranen i köket på prov. Av produkt-beskrivningen att döma ska jag kunna sänka min förbrukning av vatten med upp till 70 % med denna extremt snålspolande strålsamlare för köks- och badrumskranar.

Jag kommer att börja med att installera denna i köket och tycker jag att det fungerar kommer jag att köpa flera och installera i alla kranar i huset. Om några månader, när jag kan jämföra fakturor, uppdaterar jag hur det har gått.

Glad Påsk!



Glad Påsk!

Måtte ni äta många ekologiska ägg värpta av lyckliga frigående hönor. Må era påskägg vara fyllda med ekologiskt  gott utan artificiella ämnen, dofter och smaker. Måtte ert påskalamm vara ett höstlamm som fått spendera sommaren ute på äng och bete.

Mot-trend mot shoppingkulturen växer fram

I går läste jag en artikel ur en artikelserie som DN publicerat under våren under temat "Shopping- behov eller begär". Jag har tidigare refererat till en artikel om en lånegarderob som ingår i samma artikelserie.

Den artikel jag nu läste handlade om att det växer fram en "mot-trend" mot den shoppingkultur som råder i samhället idag. Mot-trenden går ut på att det blir allt vanligare att människor byter saker eller tjänster med varandra för att undvika onödig konsumtion till exempel lånegarderoben i Midsommarkransen. Lånegarderoben går ut på att du betalar 600 kr för ett halvårs medlemskap och för den pengen får du låna hem tre plagg i fyra veckor. Det finns ett annat alternativ som heter "rent a runaway" där man hyr exklusiva plagg istället för att köpa.

Att bli mer medveten om hur man konsumerar och att man tar ansvar för miljön har blivit coolare än att visa att man har råd att shoppa nytt hela tiden. Att det har blivit vanligare med hyrande av såväl garderob som bil antas vara en effekt av att människor inte har plats hemma för fler saker i och med att vi bor trång i storstäderna samtidigt som vi flyttar runt mellan olika andrahandslägenheter i och med de höga bostadsrättspriserna. Man har helt enkelt varken råd eller ork att konsumera.

Allt fler väljer också att köpa kläder med mer kvalitetsmedvetenhet, borta är slit- och släng-tänket, vilket gäller även för möbler. Hellre betala lite mer och de håller en livstid, än mindre och du måste köpa nytt om några år igen.

Trenden att medvetet konsumera har även nått matbordet. Det som tidigare har ingått i en fattigmanskost: kål, ärtsoppa och fläsk är nu åter hett på tallriken bara det tillagas medvetet.
Vem som helst kan pröjsa sig till en flashig middag genom delikatessdiskar, catering och halvfabrikat. Men att däremot hitta lokala och "äkta" produkter och ha kunskapen om hur de ska tillagas på bästa sätt är svårare att betala sig till.

Artikeln finns att läsa här: http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/tid-och-kompetens-trendigare-an-pengar

Tvätta med tvättnötter

149 kronor för tvättnötter från Jordklok.se

I början på veckan beställde jag tvättnötter  från Jordklok.se och idag fick jag dem med posten. I ett huj åkte all tvätten in i maskinen trots att det inte var torsdag (och därmed tvättdag) och ut kom en alldeles skinande ren och mjuk tvätt utan någon konstig artificiell lukt eller någon naturlig heller för den delen.

Tvättnötter är ett 100 % naturligt tvättmedel utan kemiska tillsatser. Tvättnötter är frukter från Sapindus-trädet som växer bland annat i Indien. Frukterna innehåller substansen Saponin som är naturens egetproducerade tvättmedel. När fruktens skal kommer i kontakt med vatten bildas ett lödder som är rengörande.

Skörden av frukterna från Sapindus-träd försörjer många småbönder i Indien och länderna runtom. Tvättnötterna skördas från vilt växande träd, helt fria från bekämpningsmedel och kemikalier.

Hur tvättar man då sina kläder mer tvättnötter?

Jo, fruktskalen läggs i en liten bomullspåse (som medföljer), ca 4-6 stycken och placeras i tvättmaskinen tillsammans med den smutsiga tvätten. Samma skal kan användas upp till tre gånger om du tvättar i 40 grader och två gånger vid 60 grader.

I det paketet jag köpte ingick det ett ekologiskt blekmedel för vittvätt, då det kan behövas med jämna mellanrum om man tvättar vittvätt med tvättnötter. Önskar man att tvätten ska dofta (inte jag!) ingick det en citrondoftande olja i paketet, som man helt enkelt bara droppar lite på påsen med tvättnötter i innan man påbörjar tvätten.

Jag ska prova att bara använda tvättnötter från och med nu för att verkligen se huruvida våra kläder ser och känns rena. Gör de det kommer detta att vara vårt tvättmedel for life!

Är ni intresserade av vad jag köpte, finns produkten här:

http://www.jordklok.se/tvattnotter/tvattnotter-startpaket-400-g-citron

Projekt: "en om dagen"

Den första kassen i raden av många?

Jag har inlett ett nytt projekt för mig själv som ett led i min strävan att leva i frivillig enkelhet. Jag har tidigare berättat att jag lever ganska minimalistiskt och att jag alltid strävar efter att inneha så få saker som möjligt.

Mitt hem svämmar varken över av prylar eller möbler, men det är inte heller fullständigt asketiskt. Jag har aldrig varit något fan av vare sig gardiner eller dukar, däremot tycker jag mycket om blommor och att odla. Jag avskyr att ha flera uppsättningar av saker och ser ingen poäng i det. Vi har till exempel bara två uppsättningar sängkläder som hela tiden får avbyta varandra. Samma sak med handdukar.

Kläder har vi ju heller inget överflöd av som jag berättat om i ett tidigare inlägg. I våra förråd står i princip bara våra utemöbler (ett gammalt trädgårdsbord med lika gamla stolar från Grythyttan som vi köpt för 100 kr) och min och äldsta barnets cykel tillsammans med två kartonger med julsaker och transportburar till katterna.

Projektet jag har inlett är helt min egen skapelse och går under namnet "En om dan". Det är en väldigt enkel princip som ligger till grund för hela projektet, nämligen den att göra sig av med en sak om dagen. I det fall jag tillför mitt hem någon ny pryl måste jag skänka bort två saker den dagen.  Det faktum att jag vet att jag måste göra mig av med fler prylar när jag släpar hem nya gör dessutom att jag blir mer kvalitetsmedveten i mina inköp av såväl kläder som prylar.

Hittills har jag gjort mig av med följande: två blusar, ett par byxor, ett par barnmjukisbyxor, några leksaker, en väggklocka och ett sällskapsspel. Jag samlar dessa i en papperskasse tills den blir full och sen tänker jag skänka bort den till välgörenhet. I och med att jag lägger i en sak om dagen är den redan i princip full. Detta projekt kommer till att börja med att pågå i en månad, men kan komma att bli längre än så också. Jag kan tänka mig att det utvecklar sig till någon form utav beroende hos mig.

Det lättaste att skänka bort är av någon anledning kläder, varför vet jag inte. Så nu måste jag ta tag i prylbiten, köket och barnens grejor känns av någon anledning lättast. Men det jag verkligen borde ta tag i är bokhyllorna och cd-skivorna. Hur många gånger läser man om en bok? CD-skivorna har för mig spelat ut sin roll fullständigt då jag enbart använder Spotify premium sen minst ett år tillbaka.

Vad är då tanken bakom detta? Enligt minimalismen är prylar inte bara en tillgång utan de kan också vara ett hinder för oss. De kostar pengar att införskaffa och att underhålla. Vi måste hålla ordning och städa. Allt detta tar tid från oss, tid som vi egentligen vill lägga på annat. Poängen är alltså att enbart ha prylar och kläder som du använder  så gott som dagligen. Många gånger äger vi en massa saker och främst kläder som bara blir liggande år ut och år in i tron att vi någon gång ska använda dem. Genom att släppa taget om prylarna släpper du också kraven på dig själv och ångesten över att du inte använder dem och kan ge ditt liv en ny riktning.

Skapa din egen tid - konsten att tacka nej

Min sannolika dödsdag 2073? (kvinnorna i min släkt blir runt och över 100 år gamla....)

 

Om man lever efter "frivillig enkelhets" grundteser i sitt liv vet man att en utav grundreglerna är att räkna ut sin sannolika dödsdag. Först tyckte jag det lät makabert men insåg ganska omgående naturligheten i det. Genom att leva som om döden är allestädes närvarande i ditt liv, kan du bli mer närvarande i nuet. Om du erkänner för dig själv att din tid är begränsad inser du kanske lättare vad som du anser viktigt i livet och prioriterar om? Jag måste erkänna att jag aldrig tänkt i de banorna tidigare. Man kör liksom bara på dag ut och dag in, med tron att man en dag (långtlångt fram ska dra sitt sista andetag).

Detta gjorde att jag även började fundera kring den tid som vi lever i, den som mer eller mindre går ut på att alla ska göra allt - fear of missing out även kallat. Alla verkar så rädda för att inte "vara" någon och att  man ska glömmas bort om man inte visar upp sig i alla tänkbara sammanhang. Syns man inte finns man inte-tiden liksom. Trots att det finns så många kanaler att visa upp sig i verkar det ändå inte räcka.

I USA har trenden "Jomo -joy of missing out,  börjat utkristallisera sig som en motståndsrörelse till "Fomo - fear of missing out". Jomo innebär helt enkelt att njuta av att tacka nej. Att tacka nej till såväl trender, fester eller nätverk kan vara svårt. Men helt ärligt, hur många gånger känner man inte att man hellre bara vill stanna hemma istället för att bege sig iväg till någon sammankomst man inte klarat av att tacka nej till trots att man redan på förhand visste att man inte ville gå. Hur många gånger känner man sig inte "tvingad" att tacka ja till födelsedagskalas, glöggkvällar och after work?
Det är en svår avvägning att göra, men jag tänker inte blanda bort korten i form utav min tid längre.

Jag har sen en ganska lång tid tillbaka varit ganska duktig på att tacka nej, kanske lite för duktig. Det gäller ju att underhålla de kontakter man önskar behålla men att tacka nej till sådant där man egentligen inte är intresserad av att vara med. Har man mycket barn i släkten kanske man kan komma överens om att man firar alla barnens födelsedager med en gemensam fest när man ses på sommaren eller kanske till och med kommer överens om att man inte firar varandras barns födelsedagar alls?

För vems skull är du med i föräldrarådet på ditt barns förskola? För ditt barns välbefinnande eller för ditt eget självhävdelsebehovs skull? Varför känner du att du måste vara med i Rotary eller vinklubbar eller fackföreningsmöten? Varför är det så svårt att säga fuck you Facebook? Varför vågar du inte tacka nej till klassåterträffen trots att du inte umgås med en själ ifrån din gamla klass eller ens kan drömma om att göra det?

Jag vägrar att engagera mig i saker som verkligen inte engagerar mig. Jag vägrar umgås med människor som inte ger mig någonting tillbaka. Jag vägrar vara en del utav vill-ni-se-en-stjärna-se-på-mig-kulturen. Istället väljer jag att titta inåt, vad vill jag med min tid? Jo umgås med mina barn, prata om livet med min man, läsa, lära mig nya saker, resa och se världen, uppskatta naturen, äta goda middagar, dricka goda viner, skapa med mina händer, uppleva naturen, känna mig oberoende och fri, gosa med mina katter, plantera mina egna grönsaker, ha egna höns, suga näring ur marken eller göra ingenting.....

Sopor - del 2

För alla er som legat sömnlösa i avvaktan på hur det gick med min uppdatering av vår sopsorteringslösning här hemma, kan pusta ut nu. Här kommer svaret:

Det jag var ute efter var en annan lösning för förvaring av kartonger och plastförpackningar än vårt ad hoc-system med papperspåsar. Lösningen blev en tur till IKEA för inspiration och inköp gjordes av två tvättsäckar hängande på ett stativ. Tvättsäckarna heter "Mulig" och kostar 149 kr. Säckarna går att haka av och har handtag så de är lätta att bara ställas in i bagaget på bilen för transport till närmaste återvinningsstation. Säckarna är tvättbara i 30 grader i det fallet att de behöver fräschas upp. För oss är säckarna lagom stora för att räcka nästan två veckor (om man viker ihop kartongerna ordentligt) innan vi behöver tömma dem.

Sagan fick ett lyckligt slut...

Ekologiskt sött

I går, lördag var det dags för lördagsgodis hemma hos oss. Detta är inte något som vi regelbundet gör utan som endast händer någon gång ibland. Så här en vecka före påskafton, godisets högtidsdag på året, provsmakade vi två sorters ekologiskt godis.

Den ena sorten var "Änglmarks" ekologiska vingummibjörnar som är rättvisemärkta, kravmärkta och märkta med EU:s symbol för ekologiskt certifierade jordbruk. På påsens framsida stod det att björnarna skulle smaka frukter och bär, och till viss del stämde det. De smakade mer åt olika bärsafter än den vanliga artificiella smaken man är van vid. Tittar man på innehållsförteckningen innehåller produken juicekoncentrat från äpple, citron, apelsin, hallon, ananas och svarta vinbär, så helt ute och cyklade var jag inte. Björnarna har dessutom ett något hårdare tuggmotstånd än vanliga "gummibjörnar" och är delvis sötade med ekologiskt rörsocker.  Hos de yngre medlemmarna av testpanelen gick björnarna ner i en rasande fart!

Den andra sortens godis vi festade loss på var "Ekorrens ekologiska små godis - klassisk blandning" som produceras av Sjölunda Gård. I texten på påsen framkommer det att det inte finns några konstgjorda färg- och smakämnen i godiset, utan dessa kommer från riktiga frukter, växter och bär. Det finns inte heller några syntetiska sötnings- och konserveringsmedel i produkten. Sjölunda Gård marknadsför dessutom att de klimatkompenserar för alla sina transporter. Smakmässigt var detta godis ganska likt "Änglamarks" vingummibjörnar, dock fanns skillnaden att i denna påse fanns det förutom vingummiaktigt godis även lakrits och skumgodis. Jag gillade verkligen skumgodiset som hade en alldeles egen karaktär och mycket smak av frukt.

Jag försökte även få fatt i "Kung Markattas" fruktbjörnar, som också är ett ekologiskt godisalternativ men som till skillnad från sorterna ovan även lyckas få ihop sitt godis UTAN gelatin. Tyvärr kunde jag inte hitta godiset någonstans trots besök i tre olika stora matbutiker. Men det kanske var tur för två påsar smågodis var två påsar mer än vi brukar äta på lördagskvällen och vi gick proppmätta därifrån utan att ha ätit upp allt.

Sammanfattningsvis är detta två produkter som jag kan tänka mig att köpa igen, om jag nu nödvändigtvis måste köpa godis överhuvudtaget?

Trender för 2013

Reser du med SJ kommer du att vare sig du vill eller inte "få" tid till att läsa tidningen "Kupé".

I veckan kom jag över ett nummer av den välkända gratistidningen "Kupé" som ges ut av SJ. Döm om min förvåning men helt plötsligt satt jag uppslukad av den ena artikeln efter den andra med för mig intressant innehåll, allt från att färga håret med hjälp av växter till tips om en app där du får guidning till närmsta återvinningsstation till provsmakning av ekologiskt godis. Jag läser ju som bekant inte tidningar (mer än DN och SVD på nätet) så för mig var detta en aha-upplevelse, men det är kanske så här var och varannan tidning ser ut numera? 

Den artikel som gjorde mest avtryck på mig var den om trender för 2013, då jag helt plötsligt befann mig bland skaran hippast av de hippa utan att veta om det. Artikelförfattaren (Camilla Tolstoy) hade listat 8 "medvetna" trender för 2013 som var på uppvaknande. Här kommer ett urval som jag kände mest igen mig i:

Nr 3: ”Snål is beautiful” – det är inte längre fult att vara snål utan snarare eftersträvansvärt. Vi går mot en tid där det inte längre betraktas som knäppt att stoppa strumpor, laga hål på kläderna, limma ihop gamla trasiga prylar etc. Att fixa sånt man tidigare bara skulle ha släng ger dessutom mersmak, speciellt om det lämnar avtryck i plånboken i form utav mer pengar. Det har också blivit allt vanligare att vi går iväg till reparatörer av olika slag för att få våra saker lagade, främst elektronik-prylar, istället för att köpa nytt. Sen står det att det har ansetts skämmigt att ta med matlåda till jobbet men att det nu är den hetaste av alla trender. Det tycker jag bara är skitsnack, det har väl aldrig varit vare sig skämmig eller otrendigt att ta med sig matlåda till jobbet? Det har väl människor gjort i alla tider?!

 
 

Nr 4: ”Slow shopping” – Det gamla hållbara gärna patinerade är hetare än någonsin. Det är slut med impulsshoppandet och tanken att bli omedelbart tillfredsställd genom shopping. I stället ska shoppingen få ta sin tid (om man överhuvudtaget behöver shoppa?) och man ska ifrågasätta alla former av vill-ha-impulser. Dessutom handlar det inte längre om kvantitet utan om kvalitet. Hellre ett dyrare plagg av ekologiska material som håller länge, än tio plagg av billigt material för en småpeng. Här kommer ju även lånegarderoben in som jag skrev om igår, där du kan förnya din garderob helt utan att shoppa.

 
 

Nr 6: ”Tacka nej” – I USA kallas denna trend för ”Jomo” (joy of missing out) (mot tidigare trenden "Fomo", fear of missing out) och består helt enkelt i att man måste inte haka på alla trender(facebook, instagram, yoga, surdegsbrödbakande) som kommer. Svårare än så behöver det inte vara. Man behöver inte heller tacka ja till alla fester och kalas som du eller andra familjemedlemmar blir bjudna till, man behöver inte heller vara med i alla tänkbara nätverk eller styrelsen i bostadsrätts-föreningen eller i föräldrarådet på barnens förskola. Det går alldeles utmärkt att säga nej tack och istället vara tillsammans med sina barn, läsa en bok, plantera några frön, gå en tur i skogen, hälsa på sin mormor eller göra ingenting... 

 
 

Nr 7: ”Digital detox”- Allt fler känner sig snärjda av att alltid vara nåbara via sina mobiltelefoner och ständigt vara uppkopplade mot såväl jobbmail som facebook, att de väljer att stänga av helt. Att ta semester från tillgängligheten har tydligen spritt sig även till resebranschen som numera på vissa lyxhotell erbjuder "digital detox" i kombination med yoga...Jag har inte behövt vare sig yoga eller ett lyxhotell för att klara av en viss mån utav "digital detox", utan tackar nej till såväl facebook, som instagram och reklam-kanaler på både TV och radio, begränsar TV-tittandet till ett minimum och använder internet i princip enbart för nyhetsuppdateringar och att hålla min á jour med omvärlden (och bloggande..). Det jag skulle behöva jobba mer med är att inte låta mig uppehållas så mycket av min mobiltelefon och då främst mina mail. Även solen har sina fläckar kan konstateras.


 

Less is more - frivillig enkelhet

Som att ni inte redan visste det...

Jag älskar saker. Jag älskar få saker. Jag älskar få saker jag använder. Det är mitt motto i livet. Jag omger mig gärna med ett få antal saker av bra kvalitet, hellre än med mängder av prylar.

Jag är inte mycket för prydnadsaker och saker som saknar funktion. Jag blir tvärtom stressad av för mycket saker, får svårt att tänka och att koncentera mig. Som att sakerna tar över min hjärna i dess lockande och pockande på uppmärksamhet. Dessutom tycker jag om att ha rent omkring mig och det är mycket svårare om man äger mycket saker.

Jag lever inte med stampat jordgolv i en riskoja i skogen (även om jag skulle älska det!). Tvärtom, jag bor i ett fint hus inrett med fina saker. Få fina saker som används. Jag finner förnöjsamhet och tillfredsställe av att göra mig av med saker eller att finna nya användningsområden för gamla saker eller att ge bort saker jag inte använder till någon där de kommer till nytta. När det kommer till att rensa och städa är jag från tid till annan manisk. Sällan fylls jag av sådan tillfredsställelse som när jag fått rensa ur saker jag inte behöver. Nästan samma tillfredsställelse får jag om jag någon gång ibland får något av någon annan som denne inte behöver men som kan komma till nytta hemma hos mig. Jag har i tidigare inlägg gett exemepel på att mina barn nästan enbart leker med begagande leksaker vi fått till skänks av andra eller som jag eller maken själva lekte med när vi var små.

Jag älskar även de fallen när saker av någon anledning inte längre behövs i vårt hem och jag får lägga ut dom till försäljning på nätet och dessutom tjänar en slant på det hela. Ibland spenderas slanten på något vi behöver, ibland åker slanten in på sparkontot. Njutningen är densamma.

Jag ser alltid en utmaning i min vardag till att dels göra mig av med saker, men också att finna nya användare av mina prylar eller att hitta på nya användningsområden. Jag har insett att allt dessutom inte hela tiden måste vara nytt, fräscht och modernt utan att det tvärtom finns mycket charm i det gamla genuina och patinerade.

Vår minimalistiska livsstil tar sig följande uttryck: vi veckohandlar och äter upp den maten vi har köpt och slänger i princip aldrig mat, vi prenumerar inte på någon tidning, vi köper inte böcker utan lånar på bibliotek eller av folk i vår omgivning, vi har inga tv-kanaler utan tittar mycket sparsamt på det som vi kan se via SVTPlay, vi köper kläder antingen begagnat via tradera (jag) eller på märkesoutlet (maken) vid cirka två tillfällen per år, vi köper begagnade barnkläder samt att vi får mycket barnkläder till skänks, vi har aldrig flera uppsättningar av till exempel en vårjacka utan använder en och samma tills den är utsliten, samma sak med skor och väskor, jag använder så få hygienprdukter och sminkartiklar det bara går, vi klipper oss hemma, vi använder så få städartiklar som det är möjligt. 

Listan kan nästan göras hur lång som helst. När jag läste om "project 333" och började räkna på min egen garderob (som jag dessutom rensat sen dess som utlovat) kom jag fram till att jag redan mer eller mindre levde i det projektet sedan flera år tillbaka. Det fanns ingen utmaning för mig i det.

Utmaningen för mig ligger istället i att dels göra mig kvitt föreställningen att man "måste" leva på ett visst sätt, dels att göra mig så oberoende som möjligt från såväl saker, som viss typ utav mat som pengar i viss mån. När jag av en slump träffade på uttrycket "frivillig enkelhet" och fick det förklarat för mig insåg jag att det var ju precis det jag eftersträvade. Jag var del av en rörelse utan att veta om det!

Begreppet frivillig enkelhet eller voluntary simplicity som det heter på engelska går ut på att jobba mindre, handla mindre, äga mindre antal prylar som kräver skötsel av dig, allt till förmån för att du ska få tid till annat som du känner är viktigt i ditt liv. Den livstilen jag har nu, har utvecklats under ett antal år och blir bara mer och mer "extrem". Extrem i den bemärkelsen att jag ifrågasätter det mestasom sker runtomkring mig. Hur lever vi idag egentligen, varför vill så många vara med i den konstanta statusjakten som råder, varför är man så rädd för att säga ifrån eller att kliva åt sidan?

Vad är du rädd för?





Titta gärna in på http://frivilligenkelhet.nu/frivillig-enkelhet/ och låt dig inspireras....

Lånegarderoben - ett fantastiskt projekt

I dagens DN står att läsa om en lånegarderob i Midsommarkransen som jag blev superintresserad av. Idén bakom lånegarderoben är att man genom att låna kläder ska kunna förnya sin garderob utan att bidra till ökad konsumtion.

Man betalar en hundring i månaden för ett halvårs medlemssakap och får då låna tre plagg i fyra veckor. Lånegarderoben sponras av kända klädmärken och det finns cirka 800 plagg att låna. Samtliga sponsorer har det gemensamt att de vill bidra till "miljötänket" och att kläderna ska vara av så god kvalitet att de håller länge och kan användas av många.

Till skillnad mot vad man tror så är det inte festblåsor och andra kalaskläder som lånas ut mest, utan vanliga kläder som t-shirtar och tröjor.

Om du vill läsa hela artikeln finns den här:   http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/lanade-klader-battre-for-miljon

Jag älskar verkligen den här idéen och skulle mer än gärna vara kund hos en lånegarderob - jag kanske ska starta en?

Återbruk - skärmaskin

I höstas tog vi rätta på en skärmaskin som stod i garaget hemma hos mina svärföräldrar. Skärmaskinen kom från min mans farmor och tänkte kastas på tippen av mina makes föräldrar. Vi tog hem den till oss, ställde den i skafferiet och glömde bort den. Till i helgen. OMG, what a mistake!

Herregud, hur har vi kunnat leva utan dig, kära skärmaskin. Vi hade kommit över en bit rostbiff när vi veckohandlade och tänkte göra en hederlig rostbiff på bit i ugn för att sedan ha till matlådor resten av veckan. När vi hade gjort rostbiffen färdig kom vi på att vi hade en skärmaskin stående i skafferiet. Både jag och maken var skeptiska till att den skulle fungera, men det gjorde den! Ut kom de mest fantastiska skivor rotbiff man kan tänkas sig. Tänk att smakupplevelsen kan bli så mycket bättre bara för att man får till lite tunnare skivor än om kan skär med en kniv!

Så nu har vi blivit helt besatta av att tillaga kött på bit för att kunna få använda och njuta av vår skärmaskin. Det gick till exemepel alldeles utmärkt att skiva upp grillade kycklingfiléer och äta till sallad. Äldsta sonen åt som aldrig förr bara för att det var så tunna fina skivor.

Genom denna skärmaskin, som vi fått till skänks, sparar vi åtskilliga hundralappar genom att köpa saker på bit istället för i delikatessdisken där vi får betala för att få rostbiffen eller skinkan skivad. Vi större kalas kan vi dessutom själva köpa kött i bit och skiva istället för att köpa färdiga "plankor" med kött som de flesta tycker är så himla praktiskt. Genom att vi gör hela jobbet själva skippar vi desstuom alla E-ämnen och andra tillsatser som finns i dyra rostbiffen i delikatessdisken.

Det som ytterligare skänker mig sådan glädje i sammanhanget är att vi kunnat ta rätt på en sak från (jag skulle tro) 60-talet som egentligen bara skulle slängas till att bli ett värdefullt ting i mitt 2000-tals hem. Den har inte kostat oss något och den fyllde inte någon funktion för någon, men helt plöstligt har den hamnat hos mig och hos mig kommer den till användning. Till saken hör dessutom att min makes farmor begravdes i fredags och i både lördags och söndags använde vi hennes skärmaskin som hon förmodligen använde i sin glans dagar, det känns som att hon finns med oss och våra barn och att livet går vidare.....genom en enkel skärmaskin.

Ät upp!



Låt kylskåpet eka!

Så här ser vår kyl ut efter en vecka ungefär efter vår senaste handling. Vi försöker att hålla oss till en stor veckohandling, men ibland måste vi kompletteringshandla ändå. Dock handlar det då om några få saker till en maximal kostnad om någon hundralapp. Våra veckohandlingar kostar ungefär 1 400 kronor. En del tycker det är jättemycket pengar, andra tycker att det är normalt. Vi är fyra personer i hushållet, två vuxna och två barn varav den ena är blöjbarn på heltid den andra enbart nattetid. Vi köper inga halvfabrikat, mycket grönsaker och mycket kött och fisk. Det mesta vi handlar är ekologiska matvaror. Med tanke på det tycker jag inte att 1 400 kr är särskilt mycket. I dessa 1 400 kronor ingår även vår förbrukning av hygienartiklar, blöjor, tvättmedel, kattsand, kattmat och hushålls- och toalettpapper etc. Det är alltså inte enbart mat.

Min man äter delvis uteluncher på grund av att hans jobb till viss mån kräver det och till viss mån även finansierar det. Jag äter i princip allt "ur egen ficka", med några få undantag. Jag har svårt att motivera såväl tiden det tar som kostnaden för att gå ut och äta lunch. Mina barn äter tre mål mat på dagis i veckorna. Utöver det äter de frukt, välling och kvällsmat hemma i veckorna. På helgerna äter de alla mål mat hemma, vilket så klart även vi vuxna gör.

Det jag vill påvisa med dels bilden av vår kyl och redovisningen av kostnaden är detta: För det första, vi äter upp det vi handlar, det finns inte på kartan att vi slänger mat till följd av att vi inte orkat göra i ordning maten eller inte hunnit eller någon annan dum bortförklaring. För det andra 1 400 kronor är inte mycket pengar om man dels beaktar att det är två vuxna människors veckokonsumtion av rena och ekologiska råvaror. Genom att vi äter upp det vi köper får vi dessutom alltid fylla på med färska råvaror och behöver sällan äta produkter som varit frysta.

Jag tycker att man som konsument har ett ansvar dels gentemot de djur som har fått sätta livet till för att vi ska ha mat på bordet, men också mot fina råvaror som grönsaker och mejeriprodukter som kostat pengar att framställa. Har jag dessutom åkt till affären och tagit hem sakerna för pengar som jag arbetat ihop måste jag ju för fan äta upp dom. Allt annat vore vansinne.

Balsammetoden - No Poo:andet fortsätter

Min näsa är skeptisk...

Mitt ”Noo-Poo:ande” fortskrider fast i annan form. Som jag har skrivit i tidigare inlägg så körde jag full frontal ”Noo Poo”, under januari och februari i mitt långa blonda hårsvall. Efter detta var det inte längre ett hårsvall utan ett stort råttfärgat rufs som var omöjligt att borsta ur. Jag förstår nu hur frisyrer som dreadlocks har uppstått… Jag var således tvungen att göra något! Jag läste på lite om olika metoder och kom fram till att balsammetoden i kombination med ricinolja förmodligen var det bästa för mitt hår i det skicket det befann sig.

Så sagt och gjort!

Precis som när jag började med Noo Poo första gången så ska man först och främst få sitt hår fritt från silikoner (skiten de flesta tillverkare har i sina schampon för att det ska bli fint när du tvättar det och sen snabbt fett så att du måste tvätta det igen). Du måste således införskaffa ett ”sista-schampo”, fritt från silikoner. Jag använder mig av Änglamarks schampo som kostar en tjuga. Det  sägs även funka med diskmedel, men så långt har inte ens jag gått…

Därefter är det bara att köra igång att tvätta håret med balsam. Dock måste du innan ta reda på att balsamet du tänker använda dig av är fritt från silikoner. Annars är du tillbaka på ruta ett. Välj ett balsam som inte är för tungt, då blir det svårare att få rent. Ett tips är att köpa ett balsam för fint hår eller nordiskt hår som det också så vackert brukar stå. Tvätta håret med balsamet som du skulle ha gjort en vanlig inpackning, se till att hela håret är täckt i balsam. Låt sitta några minuter. Skölj ur ordentligt och då menar jag ordentligt. Om mina längder fortfarande känns trassliga så tar jag i mer balsam på bara längderna och sköljer ur.

För dem som verkligen vill vara PK, ska du även skölja håret med äppelcidervinäger fär att stärka håret och ge det extra glans. Blanda cirka 1 dl äppelcidervinäger med 9 dl vatten i en PET-flaska. Efter att du är helt klar med att ha tvättat håret med balsam och sköljt ur det, sköljer du håret en sista gång med äppelcidervinägerblandningen och låter den vara kvar i håret. Alltså ingen ursköjlning av äppelcidervinägern. Det var väl kanske det momentet som jag hade svårart för. Trots att jag blivit "lovad" att jag håret inte skulle lukta äppelcidervinäger kände jag att det gjorde det. Jag är utrustad med ett enormt bra luktsinne och det ljuger inte, jag har alltid rätt. Därav har jag bara använt äppelcidervinägermetoden en gång och mer lär det nog inte bli....Kanske i sommar på semestern om det är bra väder och man badar flera gånger om dagen...or not.

 

3 anledningar till att hata Facebook



Bilden är hämtad från Svd.se

Jag asvkyr facebook. Så nu är det sagt. När jag säger det till folk, händer det ganska ofta att de håller med. "Varför är du med då", frågar jag? Svaret jag brukar får är att 1. det är kul att hålla kontakten med gamla barndomskompsiar 2. det är kul att hålla kontaken med folk jag umgicks med när jag bodde utomlands. 

Hålla kontakten, vad innebär det egentligen? Bland dem jag frågar har det hittills aldrig handlat om att de använder Facebook till att bestämma när och var de ska ses, att de utbyter mail eller ens ringer varandra finns inte på kartan. Det enda de gör är att ta del av varandras uppdateringar, på så vis håller man "kontakten". Uppdateringarna på Facebook innehåller ju tyvärr aldrig "vännernas" sorg, bekymmer eller livkriser. Istället handlar det om vad man åt till middag, hur söta och roliga barn man har och hur mycket fester man går på och vilket aktivt lyckligt liv man lever. Är det att hålla kontakten? Ovanstående är anledning nummer ett till att jag hatar Facebook.

Att man vill hålla kontakten med vissa människor man träffat i sitt liv, det kan jag förstå och relatera till. Men för att jag ska hålla kontakten med någon som gjort ett avtryck hos mig, krävs det mer än en uppdatering om vad vederbörande åt till middag eller hur senaste badrumsrenoveringen fortskrider. Det säger inte ett skit om hur vederbörande mår eller har det i sitt liv. Är det inte det som är intressant och som fått dig att bli personlig vän med någon? Inte att du vill veta hur din braiga kompis nya badrum ser ut?

Anledning nummer två till att jag hatar Facebook är att ingen som är med där verkar fundera över vad som händer med all den informationen som läggs upp där. Det som verkar som en bra idé idag är kanske inte lika roliga imorgon när det visar sig att ditt drömjobb går dig förbi på grund av en onödig kommentar på Facebook? Eller att visa upp bebben i magen efter första ultraljudet, är det ingen som tänker på vad som kan hända med sitt egna ännu ofödda barns integritet i framtiden?

Anledning nummer tre till att jag hatar facebook är all tiden den stjäl från människors liv. Tanken bakom Facebook måste ju ändå ha varit ett lättillgängligt nätverk för att kunna ha kontakt med dina vänner. Funktionen idag är bara att vara ett skyltfönster över allas vackra och lyckliga liv. Mest provocerande är när man ser två människor på till exempel en restaurang sitta tillsammans vid ett bord och inta någon form av mat. Slutsatsen man drar är att dessa två människor har stämt träff för att gå ut och äta tillsammans och förmodligen prata och ha trevligt. Istället sitter det två personer vid ett bord med mat som man har beställt in och fipplar med sina mobiltelefoner. Först ska det tas kort på varandra och sedan ska det tas kort på maten, sedan ska det författas en text och sedan ska det uppdateras på Facebook och sedan ska man hålla koll på alla kommentarer och sedan ska man svara tillbaka och sedan måste man ju hålla koll på vad alla andra kompisar uppdaterar på Facebook att de gör samma kväll och sedan måste man "like:a" deras uppdaterinagar och skriva några kommentarer....och så där håller det på, kväll efter kväll.

Att man var ute med en kompis för att äta middag, det var bara en bisak för att kunna få ihop till en lyckad uppdatering på Facebook. Det blev inte mycket sagt den kvällen. (exakt detta bevittnade jag på en resturangt på Nybrogatan i Stockholm en lördagkväll i december förra året). Detta var dock ett exempel från verkligheten som åtminstone skedde på fritiden. Hur många sitter desstuom inte på sin arbetstid och håller sig uppdaterad med sina "vänners" lyckliga liv?  Som arbetsgivare skulle jag bli fullständigt galen...

Sammanfattningsvis så tycker jag att utvecklingen med Facebook är helt sjuk och jag förstår inte att inte fler reagerar. Detta gör att jag från tid till annan tappar tron på människan. Det är synd om människan.

Ricinolja för håret

Guds gåva till håret?

Jag har ju som bekant testat att leva efter "Noo Poo-metoden" i två månader, men tyckte inte att det funkade för mig. Jag körde ju den riktiga stenåldersvarianten och tvättade håret med enbart vatten. Under dessa två månader utan balsam tog mitt långa hår mycket stryk. Så jag kände att något drastiskt behövde göras.

Den sista tiden har det ju varit mycket snack om att ricinolja är en sådan guds gåva till håret så det var jag ju tvungen att prova bara därför att. En flaska ricinolja för hår (what's the difference mot den som är till för magen?) kostar 60 kronor på apoteket.  Min tanke när jag köpte oljan var aldrig att använda den i hela håret som en del gör, utan som en form utav inpackning till mina slitna längder. Att ha det i hela hårbotten är inget alternativ för mig, för det första skulle jag inte kunna visa mig ute på typ 14 dagar för att håret skulle bli så fett, för det andra är en utav "biverkningarna" av ricinolja i håret är att det kan ge små utslag i hårbotten som kliar helvete. Trots att jag bara använder det på längderna har jag fått små utslag i nacken och det är inte roligt. Få saker kan får en att känna sig så skabbig som kliande hårbotten.

Ricinolja sägs ju annars ha egenskaper som "helar" håret och gör att det växer snabbare. Jag har av natueren ett hår som växer som gräs så jag har nog svårt att utvärdera just den biten. Efter en ricinoljeinpackning känns mitt hår dock mycket lättahanterligt och blir glansigt. Dessutom brukar mitt hår ha en tendens att tova sig och det gör det inte efter att jag använt ricinolja. Håret känns redan nu mindre risigt. Frågan är dock om det går att tillskriva ricioljan dessa förbättrande egenskaper?   Kanske blir detta resultatet även om jag skulle göra samma sak fast med olivolja? Detta måste undersökas...

Ode till mina kattjävlar

Klassisk siameshög

Som ni säkert har förstått vid det här laget lever jag inte ett liv i sus och dus. Jag unnar mig ganska lite saker, speciellt saker som är till mig personligen. Jag innehar ett minimum av smink: ett puder, en mascara, två läppstift, en kajal och lite rouge. Mer har jag inte och mer har jag aldrig haft. Jag äger en liten handväska och tre lite större väskor som jag använder till jobbet eller att hänga på barnvagnen. Jag äger två par jeans, ett par svarta och ett par blå. Ni hajar...

Dock har jag tre varelser i mitt liv (förutom mina barn så klart!) som får kosta och jag lovar de har kostat!

2004 blev jag och min man sambos i en etta i Stockholm. Min make är galen i djur och kan tänka sig att husera tillsammans med vilken fyrbenta varelse som helst. Han tyckte att vi skulle införskaffa en katt. Det tyckte inte jag men lovade i ett svagt ögonblick att så fort vi flyttade till ett hus så skulle han få en katt. Jag trodde att det 1. skulle dröja länge länge innan vi köpte ett hus, 2. att han skulle ha glömt bort det hela när tiden väl bodde i ett hus.

2007 stod vi plötsligt där med nycklarna till ett hus vi byggt....veckorna som följde var spända för min del. Men inte ett ljud om någon katt kom från maken. Jag pustade ut. Köpte massa fina nya möbler och inredde ihjäl mig. DÅ kom det...det hade gått 1,5 månader i nya huset. Men jag visste vad jag lovat och det var bara att acceptera. Dock hade maken vid det här laget kommit på att man kunde inte bara skaffa en katt, man var TVUNGEN att ha minst två. Allt annat var djurplågeri.

Maken var även vänlig nog att meddela att det skulle inte bli några "vanliga" huskatter för en femma utan han tänkte införskaffa inte mindre än två raskatter. Detta vid en tidpunkt då vi under ett par månader köpt ett nytt hus, en ny bil och ett helt nytt möblemang till en kåk. Jag tyckte han var galen.

Dock hade han vänligheten att bjuda mig på utflykt till en kattutställning för att titta på alla tänkbara kattraser, prata med deras ägare och gosa med alla katterna innan "vi" bestämde oss. Väl där träffade jag den sötaste lilla siameskattunge jag någonsin sett och valet var klart...

Nu gällde det bara att hitta en uppfödare som snabbt som katten kunde leverera oss två kattungar. Maken smidde medan järnet var varmt om vi säger så. En vecka efter kattutställningen fick vi då hem två små sexton veckor gamla siamesbrorsor till en kostnad om 7000 kronor. Egentligen kostade de 7 000 kr styck men dessa två charmknuttar kom från en stor kull och uppfödaren ville bli av med dem. Förutom de 7 000 kronorna betalade vi för inköp av mat och sand, leksaker, transportbur, matskålar och låda. Kattungarna försäkrades också så klart. Totalt gick nog införskaffandet av katterna på ca 10 000 kr.

Precis i samma veva som vi fick hem katterna blev jag sjuk och var sängliggande i nästan två veckor. Så maken som köpt katterna och ville ha dom fick gå iväg till jobbet och jag som inte köpt några katter och inte ville ha några katter blev lämnad hemma ensam med dom små liven.

Vi kan väl göra en lång historia kort och sammanfatta det så här: katterna behövde inte jobba ihjäl sig för att vinna min kärlek. När jag låg hemma sjuk i sängen kom först den ena kattungen och kröp ner och la sig att somna vid min hals, en stund senare kom den andra och kröp in och la sig vid min nacke. Så sov vi sen i två veckor och gör än idag.




Bröderna brothers



Lillebror och ständig täckvärmare

När en utav katterna var ca 9 månader slutade han plötsligt att kissa och jamade högljutt varje gång han försökte gå på låda. Någon dag senare slutade han helt att gå på sina bakben och släpade sig fram. Vi begav oss till Strömsholms djursjukhus där han blev inlagd. De satte in antibiotika men katten blev inte ett dugg bättre. De bytte till en annan medicin, men inget hände. Han blev bara sämre och sämre. Maken och veterinären diskuterade avlivning och jag bara grät och grät. Kvar hemma hade vi dessutom kattbrorsan som klättrade på väggarna och gick från rum till rum och skek efter sin brorsa. När katten legat inlagd en vecka var vi uppe i 40 000 kronor i kostnader för honom. Det började bli dags att fatta ett beslut. Veterinären sa att det fanns en medicin till som de kunde testa, men det var inte speciellt hoppfullt att den skulle fungera. Maken tyckte att vi skulle sätta stopp och låta katten få somna in. Jag sa att vi skulle ge det ett dygn med den nya medicinen och sedan fatta ett beslut om avlivning om katten inte blivit bättre.

Morgonen därpå ringde veterinären och sa att katten kissat och varit upp och gått och att vi nu kunde hämta hem honom! Jag har aldrig varit så lycklig i mitt liv och inte heller hans kattbrorsa hemma när brorsan väl kom hem igen. Kostnad 40 000 kr.

Detta hade dock fått oss att fundera över situationen hemma med två katter, varav en lite sjuklig/otursförföljd av sig (detta var hans andra sjukdomstillfälle, han hade ätit julblommor när han var 5 månader och blivit förgiftad och kräkts en massa och därmed blivit uttorkad och fick ta emot dropp på Strömsholm en kall nyårsafton...). Vi kunde inte räkna med honom till 100 procent helt enkelt. Eftersom hans brorsa led något fruktansvärt av att vara ensam den där veckan tänkte vi att vi måste skaffa en back up till honom. Sagt och gjort en ny siamesherre trädde in i vårt hem hösten 2008. En riktig kaxig en som ruckade rejält på brorsornas vardag. Det tog ett tag innan han blev helt accepterad och är än idag inte så nära brorsorna som brorsorna är till varandra. Kostnad 5 000 kr.





Mio, en sann livsnjutare

Sen var det nästa brorsas tur att bli sjuk. Han fick en massa utslag i ansikte och öron som inte ville ge sig och förlorade jättemycket i vikt. Han var sjuk i närmare ett halvår med detta och ingenting vi gjorde hjälpte. Vi ändrade hans mathållning, han fick inte gå ut, vi bytte kattsand samtidigt som han åt kortison varje dag. Till hösten 2010 blev det dock bättre utan att vi har någon orsak till vad som orsakde hans besvär. Kostnad för detta 7 000 kronor.




Jetson, vår alldeles egna "vaktis".

I januari 2012 hade jag symaskinen framme och sydde en eftermiddag, då jag inte blev helt klar lät jag den stå framme över natten. Det skulle jag inte ha gjort. Den otursförfölja katten som redan legat inne på Strömsholms djursjukhus satte sig och åt en meter tråd den natten. Tråden fastnade i hans kindtänder och fortsatte rakt ner i magen och skar sönder tarmen på sju (!) ställen. Han akutopererades och mådde fruktanstvärt dåligt och man trodde inte han skulle klara sig. Ett dygn senare piggade han på sig och man sa att det värsta kanske var över. Ett dygn senare fick han en infektion i såret på magen, ca 10 cm lång, och hela operartionssåret gick upp. Man sa till oss att det fanns ingen vävnd att sy i och att man i sånt fall skulle behöva operera honom igen för att se om det fanns något i buken som orsakade hans infektion. Vi såg ingen utsikt för honom att överleva och åkte till Strömsholm för att säga adjö till honom. Dagen därpå när man undersökte honom kunde man se en bättring och man trodde inte längre att infektionen kom inifrån magen utan att han hade fått bakterier utifrån i såret. Man lyckades snygga till honom och vi fick hem honom. MYCKET arbete återstod dock. Herregud vad jag slet med denna kattkrake för att få honom att överleva. Jag tvättade sår flera gånger om dagen, smörjde honom med antibiotikakräm på magen, gav honom allehanda piller i munnen, trugade och handmatade honom med mat och bar honom som en bäbis hans och min vakna tid. På nätterna sov jag med honom på magen i ett eget rum för att inga av de andra katterna skulle kunna tvätta på honom. Samtidigt med detta var mitt yngsta barn inte ens fyra månader gammalt och helammades....Vi fick katten att överleva och fungera normalt igen efter mycket arbete och detta är vi tacksamma för. Kostnad 60 000 kronor.





Milton med "sparkdräkt," för att inte kunna tvätta sig på operationssåret.

I augusti samma år var det dags igen. Samma katt som vi tidigare samma år räddat livet på försvann när vi flyttat in i vårt nya hus. När vi bodde i stan var alla tre katterna innekatter på heltid. Men när vi flyttade ut på landet tyckte vi att vi kunde åtminstone testa att släppa ut dem för att se hur det fungerade och om de skötte sig. Det gjorde de inte. En fredag släppte jag ut dem alla tre, två kom hem på eftermiddagen men inte den tredje. Jag ropade och letade i tre dygn utan resultat. Jag har sällan varit så olycklig i mitt liv som vid de tillfällen när det har hänt den här katten något. Han har (och de andra två) en speciellt plats i mitt hjärta. Det spelar ingen roll hur mycket dumheter de gör eller hur mycket de förstör här hemma eller att de väcker oss om nätterna - jag älskar dem över allt annat ändå. Det går inte att förklara för utomstående, de är personligheter alla tre och en självklar och stor del utav min familj och jag älskar dem av hela mitt hjärta. Tack och lov kom katten hem igen, efter tre dagar stod han och skrek på trappen, uthungrad och törstig.




Soffa inköpt maj 2012, skick per dags dato...

Min teori är att han blivit instängd någonstans och i och med hans track-record som troublemaker är det väl föga oväntat. Dock har det varit husarrest för honom sedan dess.

Så totalt har kattjävlarna i mitt liv kostat vår familj 122 000 kronor och då är inte ens kostnaden för deras dagliga behov som mat, sand och försäkring inräktat. Men Jetson, Milton och Mio ni är värda varenda spänn - mammi älskar er!

En kopp kaffe med vitt, tack

Boven i dramat

På mitt jobb har vi som så många andra arbetsplatser övergett kaffebryggaren till "fördel" för en kaffeapparat med allehanda kaffeerbjudanden. Den maskin vi har kommer från ett marknadsledande företag inom kaffemaskiner.

Jag har ju nyligen börjat jobba efter en längre föräldraledighet och fann mig alltså återigen stå och glo framför kaffemaskinen. Det som förändrats från min senaste sejour på jobbet var (bland alla tusen lagar och förordningar som ändrats och alla omorganisationer som gjorts och alla kontorsflyttar som genomförts och alla skandaler och mediedrev som varit och alla kompisar som slutat och alla nya kompisar som börjat och alla chefer som kommit och gått) var att det nu serverades kaffe med vitt, istället för som tidigare kaffe med mjölk.

Jag vet att jag nu slår in öppna dörrar och att detta inte är en nyhet på något sätt, men det som så innerligt förvånar mig är att folk står framför den där kaffemaskinen flera gånger dagligen år ut och år in utan att ifrågasätta vad det är de egentligen stoppar i sig. Det ännu sjukare är att ingen hejdar sig och tänker efter och säger till: den här skiten vill vi inte dricka, vi går ihop och köper en kaffebryggare och börjar dricka gott kaffe igen.

Jag har från start vägrat skiten och kört med te istället. Det finns tack och lov ekolgiskt mjölk att tillgå i små plastkapslar, men hur bra är dom då? Vad är det för ekologisk mjölk (från Danmark,har jag lyckats utröna) som klarar av att stå i rumstemperatur dag ut och dag in? Det säger sig ju självt att det är något tillsatt.

När jag var hemma med barnen kunde jag dricka nybryggt kaffe flera gånger per dag. Ett kaffesort som jag dessutom älskar. Jag kan inte gå från att vara en kaffeälskare som dricker ca 3-4 koppar kaffe om dagen till att endast konsumera te. Så det jag har fått göra är att koka en rejäl kopp kaffe hemma och ta med till jobbet i en termosmugg och dricka på morgonkvisten framför datorn. Resten av dagen är det te som gäller...

Jag tog fram innehållsförteckningen för "Vitt"och det innehåller 57,8 % glukossirap (en billig sockerlösning som består av majs, vete eller potatis), hydrerat vegetabiliskt fett (härdat fett), mjölkprotein, stabiliseringsmedel E340, E452, emulgeringsmedel E471, klumpförebyggande medel E341, E160. Jag funderar på att klistra upp den på kaffemaskinen och se vilken responsen blir...

För att citera miljödebattören Björn Gillberg: "Man tar glukossirap och ett billigt vegetabiliskt fett. Det senare är en illaluktande grå massa som kommer i väldiga tankar. För att få fason på det tillsätter man färg och ett antal suspekta kemikalier som är ytspänningborttagande och klumpförebyggande. Rent kemiskt är det samma sak som ett tvättmedel".

Say no more... and wake up and smell the coffee!

Mer kokosfett åt folket!

Okej,är ni med? Den ultimata hudkrämen är här och den är din för en tjuga och räcker en evighet.
Den stavas kokosfett. Ja, precis den som man köper MAX en gång om året för att göra ischoklad till jul.

Jag använder denna främst till mina barn som blir till oljade små blixtar efter badet med denna mirakelmetod. Men den är även skön för vuxna kroppar som behöver lite extra mjukt på kroppen i bistra vintertider.  Jag använder den dock inte i ansiktet, men det beror på att jag har en tendens till ganska fet hy. Kokosfett som förvaras i kylen är väldigt hårt direkt när du tar fram det, så skär loss en bit och låt ligga i en skål i badrummet medan ungarna badar eller duschar så är det perfekt konsistens för insmörjning sen.

Dock ett litet varningens finger! Smörj barnen innan sänggående, så slipper du nedfettade soffor och speglar.

Skönhetsvård - Aspirinmask

Snart i var "mans" badrumsskåp".

Jag läste om detta på nätet och provade i helgen. Jag blev mäkta imponerad över resultatet. Aspirin innehåller som bekant acetylsalicylsyra och är vanligtivs en värktablett. När man blandar aspirin, dvs acetylsalicylsyra med vatten så bildas s.k BHA-syra som används i många skönhetskrämer man köper.

BHA-syran fungerar bland annat som en peeling på huden och hjälper till att ta bort smuts och orenheter som samlats i huden, och verkar dessutom porsammandragande. Enligt vissa källor ska den även kunna bleka acneärr, men det det låter jag vara osagt. Efter masken  känner man sig som en persika i ansiktet, mjuk och len! Det rekommenderas att du gör denna masken en gång i veckan ungefär för att hålla huden fräsch.

Den här masken gör du enkelt själv: ta 4-5 aspirintabletter och hacka sönder i en skål, droppa pyttelite vatten i skålen och blanda om. Ta i en klick turkisk youghurt eller annan tjock youghurt för att få en kletig konsistens. Smörj ut kletet över hela ansiktet och låt sitta i ca 30 min. När halvtimmen har gått, skrubbar du lite lätt innan du tvättar av alltihopa. Smörj in ansiktet efteråt och njut sen av ditt rena fina fejs!

Aspirin köper du på närmaste Apotek och kostar ca 70 kronor för 50 tabletter. En ask räcker således till minst tio behandlingar så varje behandling kostar 7 kronor. Det är lätt värt det.

Göra egna maskeradkostymer

Som jag tidigare har nämnt i en massa inlägg så flyttade vi till ett för oss nytt hus i maj 2011. Mitt äldsta barn fick då byta dagis och började i samma veva  på en storbarnsavdelning.

Lagom till mitt barn började på dagiset firades dessutom att dagiset fyllde ett år genom att arrangera en maskerad för barnen. Så jag satte igång hemma och funderade på vad jag skulle kunna göra för kostym till mitt barn. Efter lite funderande kom jag fram till att jag nog skulle kunna få ihop till en sjörövarkostym utan att behöva göra några inköp.

Så sagt och gjort tog jag en t-shirt som mitt barn spillt ner någon isglass på som med sina färgämnen förstört hela tröjan. Ärmarna klipptes av och gjorde taggiga. Ett par pyjamaspyxor som blivit för små fick fungera som piratbyxor efter att även de klippts av och taggats till. På huvudet fick han ha en snusnäsduk och runt midjan flätade jag av skosnören ett skärp som hängde ner längs benet. Jag sminkade honom i ansiktet med mitt eget smink. Världens sötaste sjörövare blev det!

Tanken på att köpa en kostym eller att köpa några attiraljer till en kostym fanns inte för mig. Detta handlade om en maskerad i två timmar på ett dagis en vanlig onsdag i augusti. När vi kom till dagiset var mitt barn det enda barnet som INTE hade en "köpekostym". ALLA pojkarna och jag menar bokstavligen ALLA pojkarna var spiderman i köpta spidermankostymer och ALLA flickorna och jag menar ALLA flickorna var prinsessor iklädda färdigköpta prinsessklänningar. Dessa färdigköpta klänningar och dräkter kostar runt 400 kr att köpa i en leksaksaffär och består av hemska material.

Jag måste medge att jag blev chockad, än mer chockad blev jag när en mamma ville ta kort på mitt barn för han såg så rolig ut och skrattade lite över hans utstyrsel...För det första tycker jag det är helt barockt att man ska köpa kostymer till barn för flera hundrakronor för att ha på dagis i två timmar, för det andra förstår jag inte varför föräldrar tror att de måste göra detta för att vara "rätt", för det tredje så tror jag knappt att ett barn som strax fyllt tre år ens vet vem spiderman är, detta är något som föräldrarna prackat på barnen för att det är en quick-fix för föräldrarna att gå och köpa en kostym. Så jävla ängsligt säger jag!

Samma sak hände så klart när barnen skulle fira lucia på dagis. Alla barnen kom i färdigköpta tomteutstyrslar eller pepparkaksgubbedräkter i hemsk kvalitet, utom mitt barn som hade en stickad tröja, halsduk och en tomteluva. Även den gången var han så klart sötast av dem alla :)

När jag var och veckohandlade i helgen på en stor matkedja såg jag att man kunde köpa färdiga påskgummekostymer...vem har inte ett förkläde och en sjalett hemma att klä ut sin unge i? Jag förstår mig inte på mina "medföräldrar". Är det så jobbigt att vara kreativ i en kvart hemma och klippa och greja lite för att få ihop till en maskeradkostym eller till en påskgummeutstyrsel eller är man så rädd att vara fel och att folk ska tro att man inte har råd att vara som alla andra?

Mitt råd till er: lev efter era egna värderingar och målsättningar i livet. Strunt i borden och måsten och vad andra eventuellt tänker om er. Tror inte att allt är så mycket svårare och jobbigare än det behöver vara. Det är jobbigt att parkera bilen utanför köpcentrumet och gå in i leksaksaffären och köpa en prinsessklänning också. Och dessutom jättefult.

Project 333

Project 333 blev permanent utan att veta om det.

Många har säkert hört talas om project 333, be more with less. Men för er som inte hört talas om det går det ut på att man ska leva med 33 klädesplagg under 3 månader. I de 33 sakerna ingår kläder, skor, ytterkläder och accessoarer. Undantaget är vigsel/förlovningsringar, underkläder, pyjamas, mjukisbyxor för hemmabruk samt träningskläder. Efter att man har plockat ut 33 plagg/saker ur sin garderob, ska man packa ner resten under 3 månader. De 33 plaggen/accessoarerna/skorna ska sedan utgöra din hela garderob vardag som fest i 3 månader.

När jag läste om detta första gången tyckte jag att det lät spännande och intressant, men jag insåg ganska snabbt att det förmodligen inte var något för mig. Jaha, tänker ni, varför inte då då? Jo för jag lever i princip redan efter project 33 konstant i min vardag och har gjort sedan många år.

För skojs skull räknade jag mina och makens kläder. Jag hade 85 klädesplagg, inräknat skor och alla former av ytterkläder. I mina 85 klädesplagg ingår till exempel min bröllopsklänning, några vintageklänningar från 40-talet som jag ärvt och en aftonklänning som köptes till en galamiddag i höstas. Dessa klänningar kommer jag med all sannolikhet aldrig någonsin att använda igen. Bara dessa utgjorde 5 klädesplagg. Sedan hade jag några ytterkläder, en kappa som krympte när jag färgade den, en oljerock vars dragkedja är sönder, och en yllejacka som är utsliten, som jag helt enkelt bara borde kasta ut.

 Återstår 77 plagg. Av dessa utgör 10 plagg kjolar av olika modeller. Av dessa kjolar används kanske 2 -3 vid några tillfällen per år, främst på semester utomlands.

Återstår 70 plagg. Sedan har jag några koftor av bra kvalitet/märken som jag heller aldrig använder, men inte heller har rensat ut bara för att de varit så dyra i inköp.

Återstår 60 plagg. Av dessa räknade jag ut att jag använde ungefär hälften, och voilà procjet 333 is done! Okej, jag har inte räknat med smycken men jag använder bara örhängen och dessa är också så få till antalet att det är meningslöst att räkna.

När jag ändå räknade mina egna kläder, räknade jag även makens.  Maken ägde 43 klädesplagg, inkluderat skor och ytterkläder...say no more.

Så jag kommer att hoppa över project 333 och istället göra en vårrensning av garderoben så att jag blir av med de där plaggen som jag verkligen aldrig använder. Då kommer det ju i alla fall något gott ur mitt försök till project 333. Detta visar också att project 333 inte behöver vara just ett projekt utan en livsstil. En livsstil som jag haft i flera år utan några som helst känslor av uppoffring eller avsaknad efter något.

Någon annan som vill dela med sig av sina erfarenheter av "project 333"? 

Ta-tillvara-tips: ingefära

Färsk ingefära är en ingrediens som vi ofta använder oss av när vi lagar mat. Både i soppor, marinader och i sallad och inläggningar. Trots att vi använder den så ofta har den ändå en tendens att ligga och torka på fruktfatet. Detta kände jag att jag var tvungen att göra något åt och hittade tipset att frysa ingefära! Att jag aldrig tänkt på det!

Så här gör du:

Skala ingefäran och förvara den i en burk i frysen. När du behöver ingefäran tar du fram den och river eller hyvlar den i fruset skick. På så vis slipper man de tråkiga trådarna och den håller en jämn och fin konsistens. Ingefäran går att förvara i frysen i månader utan att tappa i smak och konsistens.

Alternativa barnkläder - tips tack!

När det gäller barnkläder är jag en rookie. Det kanske låter konstigt när jag dels har två barn och de dessutom inte är nyfödda utan 3,5 år och 1,5 år. Men det beror på flera saker:

Mitt intresse för kläder har aldrig varit särskilt stort. Jag och barnen klär oss helt, rent och propert (mitt jobb kräver det), ibland även praktiskt. Dock har jag svårt att lägga stora pengar på kläder, vare sig det gäller mig eller barnen. Jag är snål helt enkelt samtidigt som jag inte tycker att varken jag eller barnen ska ha mer kläder än vi behöver.

Jag tycker de flesta barnkläder som jag hittar i butik är hemskt fula. Jag hatar tryck, syntetmaterial och neonfärger. Jag avskyr huvtröjor (varför ska ALLA barnkläder som riktar sig till pojkar ha huva??). Vill jag köpa något från flickavdelningen för att jag tycker en viss tröja är fin så har de 9 gånger av 10 alltid puffärm. Jag tycker illa om affärernas kategorisering i flick- och pojkkläder och hur tydligt de vill kategorisera barnen redan från födseln.

Sist men inte minst, jag har en väldigt givmild svärmor som är totalt olik mig (älskar att shoppa, bryr sig inte om vare sig priset eller om mina barn har tio likadana klädesplagg sen innan hemma). Trots att vi är mycket olika så har hon en väldigt sund inställning till barnkläder och det hon köper till mina barn är både av hög kvaliet och mycket fina. Inga skrälliga färger, inga syntetmaterial och ganska könsneutrala kläder. Dessutom har hon en förmåga att spara på ett och annat så jag har dessutom kunnat återanvända min mans bebiskläder samt hans syskons till viss del. Det älskar jag!




Återbrukande sötnos!

Hemmastickad mössa,
pappas overall från 1980



och Kavat-skor inköpta på
second hand för 60 kr.  

När jag väl behöver komplettera något till barnens garderober så brukar det bli begagnat på Tradera eller i Polarn o. Pyret-butik. Det sistnämnda har jag dock tröttnat på av olika saker. Den främsta orsaken är att jag dels är trött på deras ganska stereotypa design år ut och år in men också att det går sådan inflation i POP-kläder på mina barns förskola. Det går inte att särskilja en unge från en unge, alla ser likadana ut.

Så nu till min fråga till er: var hittar jag prisvärda gärna ekologiska könsneutrala barnkläder? Någon som har tips på danska klädmärken riktade till barn? Hjälp mig att klä mina barn lite mer alternativt från hur normen ser ut idag, tips emottages tacksamt!

När spenderarbyxan åker på...och av igen

För en tid sedan fick maken och jag en idé om att vi behövde en ny säng. Tyvärr är det så att när vi väl sått ett frö till en idé vi vill genomföra då är det ingen av oss som säger stopp och belägg, utan snarare tuta och kör...

Upprinnelsen till det hela var dels att jag aldrig gillat den sängen (sängramen) vi har, inte ens då vi köpte den ny för dyra pengar (detta var på den tiden jag var ung och dum:)), dels att våra bäddmadrasser efter fem år sett bättre tider. Av en slump såg vi en annons om en säng som vi tyckte såg nice ut på rea för 6 000 kronor och åkte till den aktuella affären. Väl där insåg vi att vi inte alls tyckte om sängen då det varken var vår stil och att den var alldeles för klösvänlig för våra katter. Vi började titta på andra sängar och det visade sig att de sängar vi kunde tänka oss att köpa kostade typ 20 000 kronor. För ovanlighetens skull sansade vi oss och åkte hem och funderade.

                                                                           Innan

Eftersom vi var så inne på att köpa en ny säng la vi ut vår gamla säng till försäljning på nätet. Efter en vecka hade ingen nappat. Då blev det en sväng till IKEA för inspiration. På plats i varuhuset hittade vi en vit sängram för typ 3 000 kronor som vi båda gillade. MEN det visade sig att det var typ identiskt med den vi hade hemma, bara i en annan färg! Alltså sa maken och jag unisont: Vi målar om!

                                                                             Under

Sagt och gjort, tre kvällar senare hade vi en "ny" säng för det facila priset om 249 kr för en burk halvblank vit färg...Dock investerade vi faktiskt 2 000 kronor i en ny bäddmadrass, som har gjort våra nätter till en enda lång dröm.

När vi väl målat om ville vi byta lite färgkombinationer i sovrummet för att sätta lite färg. Detta gjorde vi genom att byta mattor med andra rum, dvs vi behövde inte lägga ut några pengar på dessa.

                                                                           Efter

Så lärdomen jag vill förmedla av detta är att köp inte allting nytt hela tiden, se vad du kan göra med de saker du redan har. Värj dig inte för att det blir lite stökigt och bökigt ett tag, det färdiga resultatet gör det värt det. I vårt fall "sparade" vi alltså 3 751 kronor genom att måla om sängen och köpa en ny bäddmadrass istället för att köpa den nya sängen för 6 000 kronor.